Novemberväder med stort N

Det var 3 plusgrader och regn ute, denna första morgon i november. Således en perfekt morgon att cykla till tåget. Inte. Men ibland har man inget val. Jag behövde komma fort hem efter arbetet, och då är kombinationen tåg+cykel oslagbar. Och till dess skulle det ha slutat regna. Så jag bet ihop. På med regnställ. Extra jacka under för att inte frysa. Och så vantar på det. För det var ju det här med 3 plusgrader. Det är inte varmt att cykla i. Särskilt inte när man blir våt. Vantar var bra. Vantar med regnskydd hade varit bättre.

Ganska snart efter att jag gett mig iväg var händerna blöta och kalla, ansiktet piskades med vått, kallt regn och skorna blev sakta allt blötare. Dessutom hade cykeln behövt pumpas. Varenda gupp kändes i rumpan. Detta blev inte en trevlig cykelfärd, på något som helst sätt, tydligen.

Men bäst som jag stretade uppför en envis liten uppförsbacke, med den begränsade rörlighet som ett par regnbyxor utanpå ett par jeans och framförande en cykel medför, studsade plötsligt en rådjursget ut framför mig på villavägen. Från villaträdgården på vänster sida, skutt skutt över vägen och in i villaträdgården på höger sida. Där stannade hon till, betraktade mig vaksamt, till synes oberörd av kölden och regnet. Bildade en vackert motiv med den gröna gräsmattan och de rödgula höstträden bakom, i det stilla regnet, gryningsljuset sakta vaknande genom skogen bakom.

Och det var hon ju. Oberörd alltså. Rådjur klarar kyla väldigt bra. Dubbelsiffriga minus är inga problem för dem. Att de dukar under på vintern beror på mycken snö och brist på mat. Så lite regn och 3 plusgrader är förstås ingen match.

Vilket gav mig en liten tankeställare. Nyss var det mest synd om mig i absolut hela världen, typ, som var tvungen att utsätta mig för detta eländiga novemberväder, kallt, blött och jäkligt. Och så får man en sådan där liten naturupplevelse mitt i alltihop. Och kan konstatera att det faktiskt bara handlar om förhållningssätt. Jag trampade på  i regnet, en smula stärkt. Började glädjas åt att mitt nyinköpta regnställ faktiskt höll mig torr och varm, istället för att irritera mig på de delar på kroppen som ofrånkomligen måste bli blöta.

Inte ens det faktum att det var stopp i tågtrafiken när jag väl kom fram till stationen kunde rubba mig särskilt mycket. Jag hade trotsat vädrets makter och överlevt med gott humör, med en naturupplevelse som bonus.

Och dessutom, tack vare tidsomställningen, är morgnarna lite ljusare nu. Ett tag till.

Annons