Snön kom – i mängder – och snön gick. Häromnatten vaknade jag ett otal gånger av dunsar från de sjok av smältsnö som gav upp under sin egen tyngd och rasade ner från taket utanför sovrumsfönstret. Plusgrader och rännilar av smältsnö. Pölar på trottoarerna, slask i vägbanan och så en enstaka solglimt då och då. Det gav nästan känsla av att vintern just passerat. Att julen redan var förbi och att vi befann oss någonstans på andra sidan årsskiftet. Inte riktigt vår än, fortfarande mörka morgnar och eftermiddagar, men med ett hopp om ljus och värme. Om en vår på väg så småningom.
Så inte så konstigt kanske att en talgoxe fått fnatt i morse och sjöng för fulla lungor i mörkret vid halv sju-tiden från ett träd invid gångvägen. Ett träd där för övrigt nästan alla bruna fjolårslöven satt kvar – det är ju faktiskt bara november. En intressant kontrast blev det i alla fall. Sprudlande vårfågelsång och smältande snö mot mörker och vissna löv.
Om en och en halv vecka är det första advent. Sen tar vi oss igenom julen och de klara vinterdagarna. Därefter, mina vänner, men först då, är det dags för vårkänslor.
Vårkänslor?
Foto: http://www.naturphoto.se
Amatörbiologen 