Vi har förvisso ett förhållandevis rikt djurliv i vår omedelbara närhet. Förutom fåglarna vid fågelbordet (talgoxar, blåmesar, nötväckor, koltrastar och alla deras polare) är det ju såväl rådjur och rävar som grannarnas katter som strövar kors och tvärs över vår tomt. Även om det är i stort sett samma individer av varje art det handlar om (dvs inte så många djur totalt sett) så är det ju ändå vilda djur. I ett villaområde. Så jag ska inte klaga. Men det kan ändå inte hjälpas: så fort vi står inför en tur ut på rena rama landet där mina föräldrar valt att bosätta sig så är ju utbudet ett helt annat. Inför varje tur vet man att man kommer att få se något spännande utan att ens behöva lämna bilen. Och gårdagens tur gjorde mig som vanligt inte besviken.
Vi kan ju börja med flocken av svanar på åkern några kilometer från vårt resmål. Längs med en lång raksträcka breder åkrar ut sig på bägge sidorna. Den vänstra sidans åker utgjorde ett till synes oändligt hav av spannmålsstubb och gråbruna färger. Endast avbrutet av ett gäng vita och grå klumpar som hasade runt mitt i, ätandes. Ett gäng svanar. Något malplacerade, tyckte jag. Man förväntar sig att se dem vid vatten. Men så här års är bärgade åkrar populära bland både svanar och gäss, just för den kvarblivna spillsäden som är god näring. Även om maken hävdade att de säkert var där för att bada i ån. Vilket de kanske gjorde. Också.
Svanar på åker
Foto: Bodens fotoklubb
http://bodensfotoklubb.se/
Lite längre fram på nästa åker följde ett gigantiskt gäng kråkor svanarnas exempel. Med den skillnaden att de var så mörka att de inte syntes mot den gråbruna jorden. Restaurang och kamouflage i ett. Smart. Även om de hade posterat ut en i gänget som vakt uppe på telefonledningen. För säkerhets skull.
Väl framme kunde vi konstatera att de älgar och rådjur som emellanåt passerar över tomten denna dag lyste med sin frånvaro. Den rörelsestyrda utebelysningen förblev mörk. Vi fick hålla tillgodo med husets katter. Men när vi några timmar senare var på väg hem igen fick vi se en liten skogsmus kila över den våta asfaltsvägen i det kompakta mörkret, endast upplyst av billyktorna. En sekund senare och vi hade missat den helt. Vilket fick mig att tänka på den ofantliga mängd djurliv som pågår utanför vårt synfält och som vi aldrig får veta något om. Både när det är mörkt och när vi helt enkelt inte tittar åt det hållet. Djuren är betydligt mer medvetna om oss än vi är om dem. Och håller sig ofta undan.
Det är ju därför de här små upplevelserna är så glädjande. De finns därute, djuren. Och vi kan se dem. Om vi bara är lite uppmärksamma.
Amatörbiologen 