Gammal bekant tillbaka

HaHA! Nu minsann passar det!

Efter en något väl lång lördagsfrukostmorgon pallrade jag mig ut vid 11-tiden för att servera fåglarna frukost. Och det var belagt, visade det sig. Inte mindre än 4 arter representerade vid min fågelmatning. Talgoxe, blåmes, koltrast och ekorre.

Och allt var slut. Frön, fettblandning, nötter, russin – allt. Tja. Det är klart. Nu är det ju plusgrader igen. När det är kallt är det ingen jäkel som äter, men så fort det blir töväder vräker de i sig. Jag har gett upp med att förstå logiken.

Men ändå extra kul att se ekorren igen. Det var ett tag sen. Inte var den skygg heller. Jag behövde inte ens zooma. Eller så var matresterna på marken helt oemotståndliga.

Nå. Nu finns det påfyllt. Med frön, fettblandning, nötter, russin – allt.

Och inte ett besök på resten av dagen. Förstås.

20161217_ekorre

Överflödig information: senast lästa stycket i ”Din väg till jägarexamen”: ekorre, endast skyddsjakt. Största fiende mård. Huvudföda tall- och granfrön.” Och fågelnötter från Jula, uppenbarligen.

Detta inlägg publicerades i Ekorrar, Fåglar och märktes , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Gammal bekant tillbaka

  1. Åsa Jaktlund skriver:

    Älskar ekorrar. Kan det vara så att fåglarna håller sig stilla för att spara energi när det är kallt och sen sticket iväg och letar mat och knaprar i sig allt de kan sen när det blir varmare, för att ha att ta av vid nästa köldknäpp?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.