Årets sista dag bjöd på snöfritt och många plusgrader. Hela elva grader varmt var det hos oss. Det var länge sen jag upplevde en så varm nyårsafton. Eller som jag råkade säga till maken ”Vilket midsommarväder det blev!” En i sanning märklig felsägning. Men vad gäller själva temperaturen var jag kanske inte helt fel ute. Jag har firat midsommaraftnar där temperaturen varit runt tiogradersstrecket. Nästan så man ville ha vantar.
Nåväl. Dagen till ära och naturligtvis eftersom det var så varmt, var min fågelmatning välbesökt. Koltrastar, talgoxar, blåmesar och skator tackade och bockade för extra gödning i form av osttärningar. Jag hoppas de små mesarna hann få några i alla fall. Skator är som sitt rykte gör gällande, giriga. Äpplena föll koltrastarna i smaken. Och de äpplen som inte faller dem i smaken kommer rådjuren att göra processen kort med.
Jag såg mig omkring vid matningen. Allt i ordning. Gott om frön, nötter och hackat havregrynsfett. Långt innan smällandet börjar hade gästerna i mitt lilla skogshörn av världen fått sin nyårssupé. Det kändes bra.
Ikväll lyses himlen upp av färger och dunder. Jag skänker en tanke till de stackars hundar, katter och för all del vilda djur som nog helst skulle se att vi avstod våra fyrverkerier. Numera finns fyrverkerifria zoner i många städer, och inte minst runt flygplatser. Där kan djur och djurägare ta sin tillflykt. För egen del satsar jag på en thailändsk papperslykta, en Khom Loy, även i år. Tyst och stämningsfull. Om man får fyr på den, vill säga. Och den flyger dit man vill. Hittills har jag varit med om 1) det inte går att få eld på den, 2) den lyfter några meter och fastnar sedan i ett träd medan den sakta förkolnar och 3) den fångas av en vindby som sliter den med sig och – svoooosch – på någon sekund är lyktan sedan helt borta ur blickfånget, någonstans i höjd med Sköndal två mil norrut.
Vi får se hur det går ikväll. Jag tänker i alla fall försöka. Gott nytt år på er, vänner.
Khom loy-lykta.
Foto: http://www.veiken.se/tag/khom-loy/
Amatörbiologen 