Frukostdialog

– Du, sa maken. Kan du lukta på den här leverpastejen om den är ok? Jag tycker nästan den luktar lite surt.
– (sniff) Hu, ja, det gör den. Den där ska du inte äta. Den har ju stått i kylen sen julbordet. Släng den.
– Du vill inte ha den till fåglarna då?
– Skämd mat? Nä tack. Det ska de inte ha. Dessutom är det ju leverpastej, alltså animalisk föda. De är väl inga rovdjur heller, tättingarna.
– Säg inte det. Kråkfåglar, som skator och kråkor, äter väl allt möjligt, asätare är de ju till och med när möjlighet ges.
– Tja, korpen är ett rovdjur, lärde jag mig nyss i ytterligare en fråga jag svarade fel på i jägarteorin. Och dessutom, nu när du säger det, så läste jag något intressant häromdagen i Vår fågelvärld.
– Vad?
– En talgoxe dödade en brunsångare i Segerstad på Öland i oktober. Brunsångaren hade kommit fel i flyttningen, den skulle till Asien och var rätt trött och slut. Tydligen är det vanligt att talgoxar ger sig på svaga och trötta individer, även om det mest brukar vara kungsfåglar och stjärtmesar som råkar illa ut. Talgoxarna har i sin tur också flugit långt och letar mat i ren panik. Lite våldsamt, men jag antar att de inte har något val.
– Tja, lever och hjärta och andra inälvor är ju energirika.
– Nej, det var faktiskt den energirika hjärnan som talgoxen var ute efter.
– Hjärnan?
– Ja, tydligen.
– Zombie-talgoxar alltså.
– Va?
– ”Brains! Brains!” Som i zombiefilmerna.
– Men jösses.
– Vi kanske ska se över vad vi serverar vid fågelmatningen. De kanske behöver mer hjärna istället för talgbollar.
– Mm. Kanske det, hördu.

Annons