Våren kom visst tidigt till Stockholm i år. För i morse hörde jag koltrasten. Den 20 januari. Det är nog rekord.
Denna oväntade tilldragelse tilldrog sig på Bergsgatan i centrala Stockholm, klockan 07:41, invid Rådhusets tunnelbanestation. Där, i den lilla rådhusparken, i mörkret, bland morgontrötta fredagspendlare, hördes plötsligt den försiktiga drillen.
Som alltid är man tveksam när man hör den första för året. Man vågar inte riktigt lita på att det är sant. Så jag stannade till. Lyssnade. Och visst var det koltrasten. Någonstans inne i den mörka parken, i ett träd, satt den och förgyllde morgonen för oss, kraftfullt överröstande det dunkande ljudet från tunnelbanenedgångens rulltrappa.
Medan jag fumlade fram kameran för att på något halvdant sätt försöka föreviga miljön, om än inte själva fågeln, kom det in några nya element i sången. Några andra melodislingor. Rentav en busvissling. Ni vet så där som killar kan vissla efter tjejer. Kunde inte låta bli att skratta. Nästan som om koltrasthanen uppmuntrade mina försök att dokumentera hans insatser.
Hur som helst. En bättre start på en trött vinterfredag är ju svårt att få.
Koltrast
Foto: Markus Varesvuo
http://www.allposters.com/
Amatörbiologen 