Snart är det dags

På söndag är det dags. Då skriver jag teoriprovet för jägarexamen. Ja jösses. Det känns nästan lite overkligt. Nu är det allvar. Lite mer än ett halvår har jag hållit på och pluggat, mer eller mindre intensivt. Det är hur som helst rätt mycket information jag har knölat in i min hjärnbark. Eller var den nu hamnar.

Nu vet jag att gräsanden är en simand medan ejdern är en dykand. Simänderna har stjärten uppåt när de simmar, och lyfter rakt upp från vattenytan när de ska flyga iväg. Dykänderna är däremot mer strömlinjeformade med stjärten i kant med vattenytan – som de behöver springa en bit på för att kunna lyfta från.

Vessla

En älgko får vanligen en till två kalvar medan vargen får minst fem valpar. Vildsvinen får ungar när som helst under året och en vildkanin kan ha fem (!) kullar på ett år. Järven är vårt största mårddjur och grävlingen vårt näst största. Vårt minsta mårddjur är vesslan, som för övrigt också är det minsta rovdjuret överhuvudtaget. Fältharen är det snabbaste landlevande däggdjuret i Sverige medan rådjuret är det snabbaste klövviltet. Knipor och storskrakar häckar gärna i hål i träd, och snatterandshonan är lätt att förväxla med gräsandshonan.

Fjällripa.
Foto: Steve Dahlfors

Rapphönan hör till fälthönsen medan orren är ett skogshöns. En järpe är ingen maträtt utan en hönsfågel. En fjällripa är gråare än en dalripa i sommardräkt, och grågåsen skiljer man från sädgåsen med hjälp av färgen på benen (som är mer orange än rosa på sädgåsen).

Hjortdjuren har inga framtänder i överkäken. Det har däremot både gnagare och hardjur, men hardjuren har fyra tänder medan gnagarna bara har två. Man kan ju tycka att det borde vara tvärtom.

Naturligtvis är det mycket annat jaktrelaterat jag måste kunna. Men den stora vinsten har för mig varit att lära mig så mycket om alla djur. Jag tyckte jag kunde mycket om fåglar sedan tidigare. Det gjorde jag inte. Jag hade så många fel på testfrågorna i början att det var pinsamt. Men nu. Nu har jag lärt mig saker jag inte visste fanns att lära sig. Som det där med ändernas stjärtar.

Kricka, hona (överst) och hane

Eller att det var knipor som bodde i de där stora holkarna i träden invid fågelsjöarna, inte ugglor. Eller att skrakar äter fisk och inte växter. Och hur man skiljer på arter som är lika varandra, som vigg och bergand, eller stor- och småskrake, eller gräsand och snatterand, eller kricka och årta. (Krickan är för övrigt en simand. Kolla stjärten på fotot här bredvid.)

Och oavsett hur det går på söndag kommer jag att i fortsättningen i alla fall att veta alla de sakerna. För provets skull gäller det bara att komma ihåg allt det där andra också – om jakthundar, jaktformer, vapenhantering och jaktlagstiftning. Puh.

För att hålla mig lugn och skratta lite åt eländet läste jag det här inlägget, som handlar om hur maken tragglade när han var i samma fas inför teoriprovet. Läs det ni också, och få ett gott skratt. Och håll med om att ejdern ser ut som – ja, läs själva.

Nu när jag själv tragglat mig igenom kursen håller jag med i allt han sa då. Och att jag förstår varför han rabblade allt för sig själv hela tiden. För egen del repeterar jag simänder som tyska prepositioner flera gånger om dagen. Sitter som berg numera. Liksom dykänderna.

Hoppas jag får en fråga om det på provet. Vore ju surt annars.

Detta inlägg publicerades i Däggdjur, Fåglar, Harar, Jakt och skytte, Rådjur och märktes , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.