Äldre dovhjort, råbock, yngre dovhjort eller kronhjort? Ja, vad visades på bilden på provfrågan egentligen? Inte det jag svarade i alla fall, vilket var yngre dovhjort.
Tydligen var det en kronhjort. Med helt fel färg i ändalykten om jag får bestämma. Bilden visade en vit rumpa vilket tydde på dovhjort. Kronhjortar har gulaktiga rumpor. Men tydligen är jag färgblind. Eller så fuskade hjorten.
Ingen fråga fick jag om vare sig simänder eller dykänder. Det var ju typiskt. Faktiskt fanns bara en andfråga, i vilken man skulle svara vilken bild som visade en knipa. Störtenkelt.
Likaså frågan om vilken art den flygande gåsen utgjorde. Sädgås. Lika störtenkelt. Och även frågan om dalripan. Den klarade jag enkom för att det bara fanns ett svarsalternativ som innehöll ordet -ripa. Jag slapp alltså reda ut om det var fjäll- eller dalripa. Ibland är man tacksam för det lilla.
I övrigt var det väldigt, väldigt många frågor om lagstiftning, jaktetik och viltvård. Och väldigt, väldigt många frågor om skadskjutna rådjur, tillåtna jaktvapen för rådjur och könsbestäm-ningar av älgar. Vilket inte visade sig vara mina starkaste grenar. Älgarna grejade jag (tack vare vår banan-älgko), liksom könsbestämningen av ett vildsvin som dök upp däremellan.
Rådjursfrågorna var det värre med. Och i en av frågorna, också en älgfråga, skulle jag tydligen skjuta mot en ”pinntjur”. Vad i hela friden är en pinntjur? Det fick jag aldrig veta, för frågan gick ut på att jag skadskjutit den, att den därför försvunnit från platsen och att jag därför skulle reda upp den uppkomna situationen. Därmed syntes ingen pinntjur på bilden. Mycket abstrakt provfråga på det viset.
Men tja. Jag svarade på alla frågorna. På slutet var det nog mer av ett lotteri (behöver man rapportera en påkörd utter till 112/polisen?), men jag svarade på alla frågor. Lämnade in mitt formulär med 7 minuter tillgodo av provtiden. Och den gladlynte provledaren rättade snabbt medan jag höll andan.
Godkänd.
3 fel fick jag: kronhjorten (som jag beskrev inledningsvis), en fråga om lämplig jaktform för ett skadat rådjur och en lagstiftningsfråga om vapenutlåning. Det kunde gått värre. Så det var ju över förväntan, måste jag säga. Därmed – jägarteoriprovet avklarat. Första steget på vägen mot lerduveskyttet är taget. Om jag nu går vidare.
Och dessutom som ohotad mästare på sim- och dykänder.
Stort grattis Gunilla! Bra jobbat 🙂
GillaGilla