Jag hörde den igår. Även om jag först var rätt osäker. Grannen höll på att montera ett nytt staket med en borrmaskin som störde ut det mesta av söndagseftermiddagens fågelsång.
Men imorse fick jag visuellt bevis. Ingen tvekan.
På väg till tåget såg jag, högt uppe i en björk, en omisskännlig tjock och stor skepnad vars ljusgrå mage effektfullt reflekterade den uppgående morgonsolen. En ringduva. För tillfället tyst. Men därmed kunde jag vara säker på att det var ringduvans koo-koooo-koo-koo-ande jag hört igår.
Ett vårtecken om något är den, ringduvan. Våren är här. Nästan.
(Ringduva: kräver apporterande hund vid jakt, såvida jakten inte sker på snötäckt mark eller från båt i öppet vatten. Hagel eller klass 4 kulgevär. God matfågel. Och skjut inte par. De kan ha ungar i boet.)
Amatörbiologen 