Det tog lite extra tid att ta mig igenom Kronobergsparken imorse. Jag ville ha bildbevis på hur långt våren verkligen har kommit i centrala Stockholm. Och det var en bra bit, faktiskt.
På någon oidentifierad sorts buske hade bladen redan spruckit ut. På syrenerna intill var tjocka bladknoppar på väg att göra detsamma. Marken började krylla av krokusar jämte snödropparna som redan stått där ett tag. Bladen till vårlöken hade poppat upp från en dag till en annan.
Och ser ni de frodiga tulpanbladen bakom stenen? I perfekt söderläge hade de haft alla möjligheter att växa upp. Ser lite kul ut i den kala omgivningen.
Jag vandrade vidare och njöt av den myckna fågelsången. Intill lekparken mötte jag en av upphovsmännen till den vackra sången – en liten bofinkshanne som landade på gräsmattan en bit bort. Kameran var redan redo i handen så han fastnade på bild, om än svår att se. När han blev varse mig blev det en trudelutt från parkett innan han drog.
Varför bildbevis och detta naturromantiska dravlande? Jo. Jag ville bevisa att det faktiskt börjat gro saker därute, att det faktiskt har varit några varma dagar. För lagom till att jag kom in på kontoret började det snöa. Och det kommer fortsätta vara kallt och vårvinteraktigt de närmaste dagarna. Särskilt söderut. Där blir det dimma rentav. Inte så vårligt.
Men söderut ska vi. Trots vädret. Ikväll bär det av mot Hornborgasjön för att vandra och skåda fågel. Mest tranor förstås, även om sjön är ett uppskattat tillhåll för både änder, gäss och rovfåglar. Ett fågel-Mecka jag drömt om att besöka sedan jag vet inte hur långt tillbaka. Och nu är det dags.
Det kommer bli kallt, det kommer bli skränigt, smutsigt, jobbigt, hungrigt och säkert alldeles fantastiskt. Vi har några mål med resan. Jag vill få syn på minst en skedand. Och en bläsand. Maken vill få tranor på bild. Han har haft otur med det hittills (litegrann som Kalle Anka, naturfotografen, det där man ser på julafton när alla fåglar bara viker ihop sig eller försvinner). Med de tusentals fåglar som redan är på plats vid sjön känns det som om oddsen är på vår sida. Men håll gärna tummarna för oss.
Jag återkommer med inlägg om våra upplevelser från resan när vi är hemma igen. Tills dess – njut av våren. Oavsett väder.
Amatörbiologen 