Men vad fan. Jag ska verkligen inte ha ansvar för levande växter. Jag har varken barn eller husdjur (längre), och det verkar inte som om jag ska ha hand om växter heller. Idag gick jag ut på baksidan för att hänga ut en tröja på vädring. Min blick föll på krukan med mina två salvior som jag ställt invid husväggen, under tak, isolerade i en kartong i bubbelplast för att överleva vintern. Och där stack det ju upp gröna blad! De hade börjat växa! Utan att säga till!
Raskt upp med tröjan och sen upp med salviakrukan ur kartongen för omgående omgruppering till verandan på framsidan, där det är mer sol. Ner på trappsteget. Hämta vattenkannan. Vattna, vattna, vattna. Puh. Och just det, där står ju bolltujorna. De vill nog också ha vatten. Med tanke på att de stått i solen rätt länge nu. Mer vattna, vattna, vattna.
När väl vattningspaniken lagt sig kom jag på mig själv med att ändå vara lite stolt över att jag klarat att övervintra salviorna. De levde ju! Till skillnad från pelargonerna som gav upp andan någonstans i slutet av februari. Och de stod ändå inomhus.
Jag hoppas de klarar sig, alla fyra – de två salviorna och båda bolltujorna. Jag suger verkligen på det här med trädgård.
Amatörbiologen 