Slut på att vara en surskrika

Det är ju lätt att misströsta när man i slutet av april drar upp rullgardinen på morgonen och stirrar ut på nästa ymniga snöfall. Hur ska man orka? När kommer den här vintern att ta slut egentligen? Suck och stön. Så tänkte jag imorse. Och säkert fler med mig.

Och det gjorde även en god vän till mig. Men hon bestämde sig faktiskt för att tänka annorlunda. Så här skrev hon i ett sms till mig:

”Kom på i morse när jag muttrade över vädret och vårens sena ankomst att jag hade ju bestämt att tänka positivt. Så när jag påbyltad klev ut genom dörren och hörde fågelkvitter blev jag på bra humör och tänkte – Vilken glad liten gynnare 🙂 Slut på att vara en surskrika och istället bli en skrattmås 🙂 ”

Det tyckte jag var väldigt bra sagt. Tänk så mycket bättre man mår när man bestämmer sig för att betrakta omvärlden annorlunda. Att inte bara se det negativa, sura ner sig och låta energin rinna ur en, utan att istället glädjas åt den där lilla bofinken som trotsar vädrets makter och sjunger i högan sky från grannens gran. Att inte vara sämre själv, utan bejaka att det faktiskt ÄR vår därute, snö och kyla till trots. Att världen är full av fantastiska, uthålliga, envisa djur och växter som oförtröttligt fortsätter sina liv trots taskiga förutsättningar. Att vi alla har ett liv att leva och att det är meningen att det ska vara härligt, inte bara en eländesvandring genom snömodden till graven.

Så idag tänker jag vara en skrattmås.

Detta inlägg publicerades i Allmänt, Fåglar, Funderingar och märktes , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Slut på att vara en surskrika

  1. Johan Hagman skriver:

    Hej, Gunilla!

    Jag vill kommentera ett annat inlägg som du gjorde för snart 4 år sedan, nämligen 28/JUN/2013.

    Jag citerar:
    —————————————————
    ”… Det enda djurliv i sandlådan utanför har varit skränande björktrastföräldrar och en hare som brukar ligga och tryna invid staketet, alltid på samma ställe. (Den där haren är förresten en rolig en. Den dök upp första gången förra sommaren, och då trodde jag först att det var en gammal leksak/tygtrasa som låg slängd i sanden. Den ligger där hela dagarna, alldeles stilla i flera timmar, tills någon liten telning stormar in och gör anspråk på gungorna varpå haren förstås raskt beslutar sig för att skutta till skogs. Häromdagen kom ytterligare en hare in i sandlådan, och då blev det slagsmål om vem som skulle få ligga på ”harplatsen”. Till saken hör att sandlådan är stor, och dessutom finns både en gräsmatta och en skogsdunge alldeles intill. Jag menar, varför sova i en sandlåda, liksom?)”
    —————————————————

    Vi har också en hare i vår trädgård (i Tranås, Småland) som brukar komma och sitta och trycka eller t.o.m. lägga sig på samma fläck i timtal, året runt: på sommaren blir det en ”lega” i gräsmattan, och på vintern blir det ett smält hål där i snön. Vi är också förundrade över valet av plats: mitt utmed insidan av häcken på husets framsida, med en liten villagata på andra sidan häcken och vårt hus (med alla sovrum på den hussidan) 5m framför sig. Detta har pågått rejält många år, så det kan nog inte vara samma hare från början. Idag hade den med sig en mindre hare, förresten, som inte stannade så länge – kanske är det så som denna magiska plats har gått i arv? Man misstänker att de hittat ett sånt där ”kraftfältskors” och att de ligger och ”laddar” där – som i er sandlåda, kanske? Kommer er hare ännu tillbaka dit, förresten?

    Hälsningar,
    Johan Hagman

    Gilla

    • Gunilla skriver:

      Hej Johan!
      Så kul att höra att även ni har harar i daglega på tomten. Det är kanske ett utbrett fenomen. Jag vet inte varför de väljer sådana öppna, oskyddade och i vårt tycke ljudutsatta platser. Kanske är det som du säger, att det har något med kraftfältskors att göra. Man kan bara spekulera.
      Vi flyttade dessvärre ifrån lägenheten för 2,5 år sedan så vi vet inte om haren eller dess ätteläggar fortfarande frekventerar sandlådan. Numera bor vi i villa och har harar på tomten, dock utan sand. Inga daglegor, men de äter gärna upp mina växter.
      Hälsningar
      Gunilla

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.