Ni som hängt med ett tag vet att mina bolltujor fått stå ut med mycket. Torka, snöfall och rådjursattacker för att bara nämna några saker. De har varit ett ständigt dåligt samvete. Främst eftersom de vuxit ur sina krukor för länge sen. De har stått där, tålmodigt på min veranda, halvt avtuggade, halvt bortfrusna, men vägrat ge upp. År ut och år in.
Idag fick de återupprättelse. De är numera nergrävda i härlig, näringsrik trädgårdsjord i vår gräsmatta, i fin skugga av häcken. Där de borde placerats för länge sen om det inte vore för deras slöa ägare.
Som sagt. Åtgärdad försummelse. Bot och bättring. Jag försöker.
Amatörbiologen 