Den blommar. Det gör den faktiskt. Vår taniga lilla syrenbuske.
Den har trotsat harar, rådjur, gnagare, torka, siltlera (vilket i torka gav en 
jordmån á la Sinaiöknen), näringsbrist på grund av slöa villaägare som glömmer gödsla och sen snöfall, hagel och minusgrader i maj. Och ändå överlevt. Inte bara det, utan blommar dessutom. Vilken kämpe.
De första knopparna frös, tror jag. De är fortfarande små och hårda och verkar inte vilja förändra sitt tillstånd. Men det kom andra blommor, på andra ställen. Och ja- ljuslila blev den. Vår syrenbuske.
Det finns också hopp om fortsatt överlevnad för den. Igår kom jag till och med ihåg att vattna.
Amatörbiologen 