Nu så

Det har varit så ont om dem, humlorna. Jag började nästan bli orolig. Den där köldknäppen i maj ställde säkert till det för många drottningar. För jag har inte sett särskilt många humlor. Inte sen i april, då de nyvakna drottningarna flög runt och letade boplats. I mina mörka stunder tänkte jag att de frusit ihjäl allihop, och så blev det inga humlor i år.

Men nu så. Nu börjar de dyka upp, humlearbetarna. Häromdagen såg jag två små, små jordhumlor i den blommande häcken runt radhusområdet. Och i går på skjutbanan stod jag med rumpan i vädret, mitt i skjutriktningen, till mina medskyttars förtvivlan, och kunde konstatera både ängshumla, jordhumla och åkerhumla på gräsplanen. Halleluja! De har överlevt! Det blir en humlesommar i år också!

Men de behöver mat. Varje humla är alltid bara 40 minuter från svält. Det kräver enorma mängder mat i form av pollen och nektar för dem att orka flyga hela dagarna och hämta mat till boet. För att de ska klara det måste det finnas många blommor på inte alltför långa avstånd. Och det har det verkligen inte varit gott om i år. Jag har planterat massor med frön till humleblommor, men de är ju bara på plantstadiet fortfarande. Det kommer ta tid innan de börjar blomma. Mina salvior väntar på värmen och tvekar i knoppläge. Vallörten som jag ärligt grävde upp och stal från skjutbanan (eftersom den hela tiden mejades ner av mina okunniga gräsklippande medskyttar) står stor och ståtlig men knopparna väntar på – tja, vad? Humlorna och jag väntar otåligt.

Vallört
Foto: lillviks.blogspot.se

Åkersenap
Foto: Lars G Brunkman
http://flora.bruphoto.com/akersen.htm

Tur att grannens oxtungor överlevt och redan blommar friskt. Och att lupinerna börjar slå ut. Likaså röd- och vitklövern. Att ryssgubben/åkersenapen (jag kan inte se skillnad!) finns nästintill överallt. Och att blåklinten har gjort entré här och där.

Och maskrosorna. Tur att det finns maskrosor. För som ni ser på fotot ovan hittade jag ängshumlorna i skjutbanans alla maskrosor. Så snälla alla ni som betraktar maskrosor som ogräs och gärna sliter bort dem ur gräsmattan – låt dem vara tills de blommat över i alla fall. Humlornas liv kan hänga på det.

Och utan humlor, inga tomater, äpplen eller bär. Så vill du ha skörd på dina bärbuskar och i ditt grönsaksland – spara maskrosorna.

Visst är det fantastiskt hur naturen hänger ihop?

Annons
Detta inlägg publicerades i Humlor, Jakt och skytte och märktes , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Nu så

  1. Anki skriver:

    Härligt att humlorna kommit igång 🙂 De var inte synliga här heller då kylan satt in, men nu är det full fart. Humlan i ventilen har jag inte sett till mera … kanske hittade hon en bättre boplats…
    Du är duktig på att arta dem – jag vet bara att jordhumlor har vit bak och stenhumlorna röd… 🙂

    Gilla

    • Gunilla skriver:

      Haha, tack så mycket! Jag har lagt många timmar på just humlor för att jag ville få bättre koll på dem. Och ändå är det bara de vanligaste arterna jag kan ändå. De är lite lokala – just hos mig är det mest ängs- och åkerhumlor, inte så många jordhumlor. Stenhumlor är en favvo, men tyvärr sällsynt här…..

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.