– Vad är det du odlar här? frågade en kompis nyfiket för några veckor sen.
– Jag har inte den blekaste aning, svarade jag. Jag är inte inblandad.
Varpå jag fick en konstig blick av min kompis. Men det är sant. Det mesta som händer på min tomt har jag ingen kontroll över. Och det jag försöker plantera blir inte som det var tänkt. Det växer i alla fall inte där det var tänkt. Ibland växer det inte alls, ibland växer det någon annanstans.
Hur som helst. Det vi avhandlade var detta:
En prydlig rad med långa, spretiga blommor strax till höger om och bakom min 20 % rabatt på framsidan, under köksfönstret. Två olika sorters blommor tycktes det dessutom vara. De dök bara upp i maj, små taniga stänglar i massor. På den absolut torraste delen av gräsmattan. Det är skälet till att jag bedömde det som ogräs. Jag lät det vara kvar. Jag är inte den som är den. Visar det sig vara ogräs som humlorna gillar får det stå kvar. Om inte, så åker det bort.
Men nu. Nu är mysteriet nära sin lösning. Nu har de börjat slå ut. Ena sorten i alla fall.
Som visade sig vara blåklint. Vilket vållade mig ännu mer huvudbry. Hur kom de dit? Tills jag kom på att jag ju spred ut ängsfröer så där på måfå första året, för två år sen, i den nyutrullade gräsmattan. Inget tog sig mer än någon enstaka blomma, och dessutom utanför gräsmattan, ute i singlet, vilket jag skrev om tidigare.
Nu verkar det alltså som att fler har överlevt. Och inte bara det, förökat sig dessutom. Jag har fått en hel rad med blåklint under mitt fönster, alldeles gratis.
Det ni.
Amatörbiologen 