Jag har visst blivit med äng

Jag skrev tidigare om blåklinten som plötsligt dök upp nedanför mitt köksfönster, helt utan min försorg. De blommar nu vackert blått allihop mot husets vita fasad.

Men det var ju två sorters blommor. Inte bara blåklint. Jag har väntat med spänning på att se vad den andra skulle vara för en. Vilken färg skulle det bli? Vilken sort skulle det bli? Allt var möjligt. Spänningen var olidlig.

Men nu, mina vänner, behöver jag inte våndas längre. Den andra sorten har slagit ut! Så här ser den ut:

Och – antiklimax. Jag har ingen aning om vad det är. Någon som vet?

Den är dock bekant. Den har varit här förr. Men då ute i singlet, bredvid gräsmattan. Då var det ensam stackare som kämpade sig upp i blom i september som en liten utbrytare, vilket ni kan läsa om i det här inlägget.

Nu är det ingen ensam stackare längre, utan ett helt gäng, längs hela gräsremsan, ackompanjerad av blåklintspolare. Många blommor har det blivit. Det verkar inte bättre än att jag har blivit med äng. På ett helt oplanerat ställe. Det är väl det som är charmen med trädgård, kan jag tänka mig. Att det kan bli något helt annat än vad man avsåg.

Det som är fascinerande är att de har slagit rot i den absolut torraste delen, med tunnast jordlager och mest gassande sol, på hela tomten. Fast det kan väl ha sin förklaring, när jag tänker efter. Gräset överlever inte där. Det har sakta gett upp. Vilket öppnade upp möjligheten för andra intressenter, kan man tänka.

Nåväl. Jag får väl vattna extra i sommar. Min oplanerade äng tänker jag vara rädd om.

Annons