Fågelfotografens vedermödor

Det är fruktansvärt svårt att hitta ett bra foto på internet på en taltrast som äter en trädgårdssnäcka. Så för det fall ni av någon anledning hade tänkt försöka, så kan jag nu å det bestämdaste avråda er. Det går icke. Eller så använder jag fel sökord. Men det finns faktiskt ett begränsat antal sätt att kombinera orden ”taltrast”, ”snäcka” och ”äta”. Och hur jag än gör får jag förutom bilder på sjungande taltrastar (utan snäckor) ofelbart även bilder på sniglar, skrattmåsar och ett gipsat ben. Varje gång. Sökalgoritmerna lämnar lite i övrigt att önska, kan man säga.

Nåväl. Med den inledningen vill jag bara i förväg be om ursäkt för de suddiga bilder jag själv tagit och som kommer att visas nedan. Det gick helt enkelt inte att hitta bättre.

Över till historien.

Som jag erfarit så många gånger förut är det ofta tidigt på morgonen man har chansen att få fina naturupplevelser. I morse kom jag cyklande i sakta mak på väg till bussen strax efter halv sex, alldeles ensam i mänsklig skepnad på grusvägen denna tidiga timme. Helt ensam var jag dock inte. Fåglar fanns det desto fler av denna ljumma junimorgon. De sökte metodiskt igenom villaträdgårdarnas gräsmattor på båda sidor av vägen i sin jakt på mask till den hungriga avkomman. Stirrade som vanligt misstänksamt när jag for förbi.

Men inte alla fåglar letade mask i gräsmattorna. När jag närmade mig den ganska breda uppfarten till en villa på höger sida av vägen fick jag se en ensam taltrast som hade parkerat sig på grusgången, ganska nära vägen. Och det den hade i näbben var inte mask. Den hade istället grävt fram en trädgårdssnäcka till frukost. Men för att komma åt själva djuret måste skalet krossas, och det var taltrasten just i färd med – genom att upprepade gånger lyfta snäckan i näbben och sen dänga den i gruset.

Det är taltrastars specialitet och tillika favoritföda. Jag har dock aldrig sett det utföras live förut. Jag skyller på min morgontrötta hjärna, men jag hann faktiskt trampa vidare några tag innan jag insåg att här hade jag kanske världens chans till en bra bild om jag var snabb. Särskilt som jag just dagen innan pratat med en kollega på jobbet om just taltrastar, och vad de äter, och hur de bär sig åt. Tänk om jag kunde få ett bildbevis!

Jag bromsade raskt in, varpå några koltrastar på andra sidan vägen förskrämt flaxade undan från diket. Jag ägnade dem ingen uppmärksamhet utan grävde fram mobilen, startade kameran och började zooma in i förväg medan jag sakta och till synes obekymrat strosade tillbaka mot taltrasten. Givetvis för att invagga den i en falsk säkerhet att ingen fara förelåg så den skulle sitta kvar tills jag fått en bra bild.

Jag rundade villaägarens kantiga gröna sopkärl, fortsatte långsamt, höjde mobilen – och där satt den kvar, taltrasten! Fortfarande bearbetande sin snäcka. Den tittade upp när jag kikade fram bakom sopkärlet. Snabbt fångade jag in trasten i objektivet och tryckte av ett foto. Försent insåg jag att jag borde ha zoomat in mer. Det blev alldeles för långt ifrån. Bilden skulle bli suddig. Men det var inget att göra åt. Man har bara en chans. En sekund.

Och mycket riktigt. Knappt hade trasten fastnat på minneskortet förrän den vände ryggen till och skuttade iväg bort över tomten, mot säkerheten. En sekund tog det. Max. 

Jag gladdes åt att jag ändå fått den på bild, och skänkte en avundsjuk tanke till de fågelskådare som får alla de där bra bilderna (vilket kan ha att göra med bättre fotoutrustning och större tålamod, men whatever) medan jag återvände till min cykel.

Tyvärr fick jag inte med själva snäckkastarmanövern på bild, så ni får tro mig på mitt ord att det är så de gör. Hittar ni någon gång en hög med tomma, trasiga trädgårdssnäckeskal nedanför en sten i skogen kan ni vara säkra på att det är taltrasten som varit framme.

Men nu vet jag med säkerhet att vi har en taltrast i grannskapet i alla fall. (Vilket i och för sig den vackra sången om kvällarna redan har skvallrat om, men ändå. )

Taltrast
Foto: Jari Peltomäki
http://www.luontoportti.com/

Detta inlägg publicerades i Fåglar, Snäckor och sniglar och märktes , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Fågelfotografens vedermödor

  1. Anki skriver:

    Ja inte är det lätt att fånga dem på bild inte, men såklart tror jag dig 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.