– Kolla! Nu är det fullt av humlor i salvian!
– Jaså?
– Ja! Titta bara! Just nu är det två ängshumlor, en jordhumla och en åkerhumla! Samtidigt! Har aldrig sett så många!
– Det är väl bra?
– Javisst! Den har blivit jättestor, salvian, sen jag planterade ut den från krukan. Vilken tur! Nu blommar den jättemycket, toppen för humlorna!
– Mmmm….
– Vadå?
– Jag bara undrar – salvian, är den det där gröna ogräset i diket?
– Meh! Skojar du eller? Nä, det är det inte! Det där ”gröna ogräset i diket” är hampdånen, och den har knappt börjat blomma än! Salvian är de lila kryddväxterna i änden av gräsmattan! Som blommar!
– Jaja, okej.
– Som vi dessutom haft i tre somrar! I kruka! Och som jag nu äntligen kunde plantera ut, när markarbetena var klara!
– Visst, jättebra.
– Varför känns det som om du inte är så där värst engagerad?
– Engagerad? Jo, visst är jag det. Salvian, jättefin.
– Det är du ju inte. Du bryr dig inte ett dugg egentligen.
– Hmm…. Bara du är nöjd så är jag nöjd.
– ….
– ….
– Men du får fortfarande inte rensa bort hampdånen i diket med trimmern. Gråbon och tistlarna, visst, men inte hampdånen!
– ….
– Lyssnar du överhuvudtaget?
-….
Hahaha … känner igen det där! Ibland känns det som att prata med en vägg 🙂
GillaGilla
Eller hur. 🙂
GillaGilla