Översållad av målla

Svinmålla. Så heter den, den här raringen.

Och den har flyttat in med alla sina 300 000 polare på varenda ledig liten jordsnutt på tomten. Företrädesvis där vi sått gräs för att göra en gräsmatta, men där gräset bestämt sig för att inte gro eftersom det varit för torrt och varmt. De lämnade walk-over till svinmållorna, kan man säga, som inte hade samma krav.

Jag vet inte hur många mållor jag har ryckt upp hittills. Jag har tappat räkningen. Det kommer nya hela tiden. Idag gjorde maken ett heroiskt jobb med att rycka upp samtliga nykomlingar ur hela gräsmatteplanteringen (ca 250 kvadratmeter) i den gassande söndagssolen. Jag bistod med att rycka dem som slagit rot i de sådda ängsområdena. Detta eftersom vi båda, outtalat, förstod att maken inte skulle kunna skilja på svinmållorna och de späda ängsplantorna. Särskilt inte som han refererar till ängsplantorna som ”den där spenaten”. Jag – och humlorna – väljer att bortse från denna vanvördighet.

Med detta rensningsjobb gjort spanar vi nu ut över endast jord och späda grässtrån igen. I alla fall ett tag till. Jag hyser inget tvivel om att mållorna återkommer. Men hellre dem än tistlarna. Mållorna går i alla fall lätt att rycka upp.