Jag fick en näva från min mors trädgård. I väntan på att jag bestämt en lämplig placering i min egen trädgård får den stå kvar i sin kruka. Men den väntar inte ensam. För tillsammans med nävan i krukan har en smultronplanta nästlat sig in. Det gör i och för sig ingenting. Den är välkommen. Smultronplantan är dock inte lika tålmodig som nävan. Den vill inte invänta kommitténs icke så skyndsamma beslut om ny bostadsort. Den vill flytta hemifrån NU. Genast. Vilket ger mig möjligheten att studera exakt hur smultron flyttar hemifrån. Vilket den gör via revor. Vilket bilden nedan tydligt illustrerar.
Revor med nya blad, som sedan i sin tur skjuter nya revor med nya blad, ner på altangolvet. Och där kommer revorna i sin tur skjuta nya revor med nya blad, ända tills de når bördig jord där de kan gro. Vilket dessvärre är en bra bit bort från altanen. Det vet dock inte revorna.
Väldigt fascinerande. Och förklaringen till varför jag har smultron lite överallt på baksidan av tomten numera, när de bara brukat finnas i jorden intill berget.
Återstår att se hur det går med mina kruksmultron. Kommer de att lyckas i sitt uppsåt och flytta in någonstans i lämplig jordmån innan hösten kommer och jag ställer undan krukan för vinterförvaring? Eller, om jag mot all förmodan lyckas besluta om en permanent växtplats i trädgården före vintern, kommer revorna att klara omplaceringen? Spänningen är olidlig. Och upplösningen låter dessvärre vänta på sig…
Amatörbiologen 