Maken, som är en god make trots att han är spindelfantast snarare än humlefantast, såg delar av humlefilmen med mig. En av de delar han såg visade hur humlan ser världen. Vilket är i blå färger. Det var nytt för mig. De har inte alls samma färgspektrum som mänskliga ögon, utan allt är blåtonat. Maken hade en idé om att det kanske är därför de dras till blåa blommor? Blåklint, salvia, oxtunga, kantnepeta, blå snokört – alla är de ju blå. Det kan han ju ha en poäng i, faktiskt.
Det skulle också förklara varför jag i förmiddags hade en efterhängsen ängshumlehane runt fötterna när jag gick ut. Mina gympaskor är lila.
(Det tog i och för sig inte så lång tid för hanen att inse att jag faktiskt inte var en blomma. Han hade bättre tur med rödklinten, kan jag meddela. )
Amatörbiologen 