Ännu en oväntad hyresgäst

Den hade en hel tomt med skog, gräs och stenrösen att välja på. Men den valde att bosätta sig på grusplanen, i förrådstältet, under den nyinköpta dräneringsslangen som ännu inte hunnit grävas ned.

Så när vi flyttade på tältet och lyfte slangen för att flytta in den i det nybyggda förrådet som skulle ersätta tältet, var det ett styck väldigt förvirrad padda som stirrade på oss och undrade vart taket tog vägen.

– Men vad nu då, sa maken trött. Varför ska de envisas med att bosätta sig på alla omöjliga platser?
– Säg det, sa jag. Men ge mig ett par handskar så löser jag problemet. Jag flyttar den till foten av berget där det är skugga.

Har ni försökt lyfta en padda med otympliga arbetshandskar någon gång? Undvik det om ni kan. Man måste vara försiktig när man hanterar groddjur eftersom deras hud är så ömtålig. Paddor kan dessutom utsöndra gift genom sina vårtor om de blir oroliga och stressade (inte så farligt för människor men hundar kan bli sjuka om de tar paddor i munnen). Men det är inte så lätt med finliret i Julas arbetshandskar one size fits all. Efter en smärre jakt över halva grusområdet där paddan – som rörde sig oväntat fort – tog sikte på och förskansade sig i den hoprullade vattenslangen lyckades jag till slut försiktigt skopa upp den i ena handen. Jag skyndade över altanen mot berget på andra sidan med jordhögar och höga grästuvor. Satte ner handen i gräset, handflata med padda uppåt.

Paddan vägrade hoppa av. Hm. Det var väl varmt kantänka. Lite mysigt med kroppsvärme efter att ha suttit och häckat i gruset under ett kallt dräneringsrör? Nåväl. Jag drog ur handen ur vanten och lät den ligga kvar, med paddan i. När värmen försvann, bestämde sig paddan för att göra likaledes. Med några kliv och skutt (ja, paddor kan också hoppa om än kortare än grodor) försvann paddan in bakom tuvorna och var borta i vegetationen.

Där ser man. Vi har padda på tomten.

Annons