Skändning, antastning och nedskräpning utan like

Vad hade hänt med alla mina ringblommor? De som var så fulla i knopp innan vi åkte? Inte en orange blomma någonstans när vi kom hem. Jag gissade på kyla, regn och annat höstligt elände som orsak. Men idag, vid en stunds uppehåll i det myckna regnandet (vattenmätaren hade återigen svämmat över – på ett dygn!) gick jag ut och beskådade min nerblötta, sörjiga äng. Och se där.

Det var tydligen inte bara mina krukblommor på verandan som blivit festmåltid medan vi var på semester. På tomtens baksida har rådjuren uppenbarligen härjat helt fritt hela veckan. Alla ringblommorna – och en del annat också, förutom brännässlorna – var avbitna.

Och som om inte det skulle räckt som bevis, lämnade de djupa klövmärkena i leran (den före regnet bördiga ängsjorden, nu som sagt lera) och de många bajshögarna över hela gräsmattan inget tvivel om vem som var skyldig. Rackarns kräk. Till och med fläderbuskarna, som ändå var halvvissna redan, hade antastats. Och bajshögarna. Jag måste verkligen återkomma till dem. Jag har aldrig varit med om något liknande. De var överallt. Jag tappade räkningen. De måste ha haft en flerdagars röjarskiva, rådjuren.

Nåväl. Jag hittade några få blommande ringblommor och lupinknoppar – som makalöst nog fått vara ifred – som fick följa med in och förgylla köksbordet med en sista blomsterprakt. Långt ifrån den prunkande bukett jag tänkt mig när jag visualiserat min trädgård på flyget hem, men bättre än inget. Och bajshögarna väljer jag att betrakta som gödsel.

Till nästa semester ska vi ordna husvakt. Inte för att avskräcka inbrottstjuvar. Utan rådjur.