Två glada överraskningar

Först kunde jag inte riktigt tro det. Jag kom gående uppför slänten på väg till fågelmatningen med min fröburk. Alla blåmesar på nötröret fladdrade all världens väg. Vilket är så vanligt att man inte reagerar nämnvärt. Men sekunden efter for något odefinierat, brunvitt, fjäderklätt upp från marken under matningen och försvann in i en gran. Det var inte lika vanligt. Det var inte en fjäderdräkt jag kände igen. Och på huvudet… Vänta nu.

Jag stannade till i steget. Vad 17? Vad var det där för en? Inte kunde det väl vara…. Jag försökte spana in i granen, korkat nog, för att försöka få en skymt. Naturligtvis fanns ingen fågel i sikte. Bara ett blandat ilsket tjatter från träden runtomkring, från fåglar som blivit avbrutna i matningen. Insåg att det istället var smartare att fylla på frön, retirera och hoppas på att objektet återkom till observationsplatsen, istället för att stå här och vänta.

Jag verkställde planen, återvände in för att hämta kikaren och parkerade mig på verandan. Väntade. Denna syssla så välkänd för fågelskådare. Man väntar. Och väntar.

Men jag behövde inte vänta länge denna gång. Inom några minuter var den bruvita lilla tättingen tillbaka igen, på marken under matningen, för att sno åt sig tappade frön. Och det räckte med en blick på huvudet för att det skulle visa sig att min misstanke var rätt.

– Tjoho! utbrast jag i ren glädje, varpå en talgoxe förskrämt fladdrade iväg.

Det var en tofsmes! Min allra första tofsmes! Jag hade aldrig trott jag skulle få se en sådan vid min matning, givet att villasamhället växer upp så tätt omkring oss. Men tydligen verkar närheten till skogen bakom oss, att vi matat länge nu och – ja, kanske – att så mycket skog försvunnit göra att den vågat sig fram. Jag gissar bara här. Jag vet bara att den är en ganska utpräglad skogsfågel som inte är så vanlig vid stadsmatningar, som vi väl ändå måste klassas som. Desto roligare att den dök upp.

Och med sig hade den efter en stund överraskning nummer två. En talltita! Har jag heller aldrig sett i en så stadsnära matning förut. En av mina gamla favoriter! En liten tjockis med tjurnacke. Och uppenbart förtjust i solrosfrön.

Båda har sedan återkommit vid flera tillfällen. Kanske har jag sådan tur att de blir stammisar. Nu gäller det bara att hålla dem kvar till slutet av januari, så jag får med dem i fågelräkningen. Måste lista ut favoritkäket – och därefter köra en ensidig meny.

Detta inlägg publicerades i Fåglar och märktes , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Två glada överraskningar

  1. Anki skriver:

    Kul med tofsmesen! Vi bor i kanten av skogen och har sett enstaka tofsmesar här under åren, men inte varje år – men man blir lika glad varje gång!
    Talltita eller entita – jag lär mig aldrig att se skillnad på dem – tror det är entitor vi har här … eller kanske båda arterna 🙂

    Gillad av 1 person

    • Gunilla skriver:

      Visst blir man? Tofsmesarna är ena roliga lirare. 🙂
      Titorna är stökiga. Men entitan är lite mer ”brundaskig”. Jag hittade för ett tag sen ett foto av Steve Dahlfors som visar skillnaden bra mellan båda fåglarna och som jag skrev om i ”Veckans fågel” 14 februari 2014, du hittar det på bloggen. Annars finns fotot under rubriken ”Entita – fler bilder” på den här sidan: http://fageln.se/art/entita.aspx

      Gillad av 1 person

      • Anki skriver:

        Tusen Tack … exakt den bilden har jag – och när jag ser dem bredvid varandra då ser jag olikheterna – problemet för mig är att jag hela tiden glömmer vilken som är vilken, för det är inte så ofta de sitter bredvid varandra 🙂
        Trevligt att läsa om fåglarna hos dig – även om det var för några år sedan 🙂

        Gillad av 1 person

  2. Meggie skriver:

    Tofsmesen är en söt liten punkare. Vi har ett par som ofta besöker vår matning där uppe i Hälsingland. De känns ganska orädda och inte så svåra att komma nära. Hos oss är det entitan som hälsar på, det fick vi lära oss the hard way. Maken hade tagit en bild av den och lagt ut på artportalen, där han påstod att det var en talltita. Tror inte det tog mer än fem sekunder innan någon, som bättre visste vad han talade om, påpekade att det var en entita. Talltitan förekommer inte så långt norr ut! 🙂

    Gillad av 1 person

    • Gunilla skriver:

      Aha, där ser man! Talltitan känns ju annars som om den skulle gilla nordligt klimat…. Generellt tror jag faktiskt att entitan är vanligare. Desto gladare är jag för min talltita. Om jag nu hade rätt vill säga. 🙂
      Punkare, hihi! Det var en bra beskrivning.

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.