Två glada överraskningar

Först kunde jag inte riktigt tro det. Jag kom gående uppför slänten på väg till fågelmatningen med min fröburk. Alla blåmesar på nötröret fladdrade all världens väg. Vilket är så vanligt att man inte reagerar nämnvärt. Men sekunden efter for något odefinierat, brunvitt, fjäderklätt upp från marken under matningen och försvann in i en gran. Det var inte lika vanligt. Det var inte en fjäderdräkt jag kände igen. Och på huvudet… Vänta nu.

Jag stannade till i steget. Vad 17? Vad var det där för en? Inte kunde det väl vara…. Jag försökte spana in i granen, korkat nog, för att försöka få en skymt. Naturligtvis fanns ingen fågel i sikte. Bara ett blandat ilsket tjatter från träden runtomkring, från fåglar som blivit avbrutna i matningen. Insåg att det istället var smartare att fylla på frön, retirera och hoppas på att objektet återkom till observationsplatsen, istället för att stå här och vänta.

Jag verkställde planen, återvände in för att hämta kikaren och parkerade mig på verandan. Väntade. Denna syssla så välkänd för fågelskådare. Man väntar. Och väntar.

Men jag behövde inte vänta länge denna gång. Inom några minuter var den bruvita lilla tättingen tillbaka igen, på marken under matningen, för att sno åt sig tappade frön. Och det räckte med en blick på huvudet för att det skulle visa sig att min misstanke var rätt.

– Tjoho! utbrast jag i ren glädje, varpå en talgoxe förskrämt fladdrade iväg.

Det var en tofsmes! Min allra första tofsmes! Jag hade aldrig trott jag skulle få se en sådan vid min matning, givet att villasamhället växer upp så tätt omkring oss. Men tydligen verkar närheten till skogen bakom oss, att vi matat länge nu och – ja, kanske – att så mycket skog försvunnit göra att den vågat sig fram. Jag gissar bara här. Jag vet bara att den är en ganska utpräglad skogsfågel som inte är så vanlig vid stadsmatningar, som vi väl ändå måste klassas som. Desto roligare att den dök upp.

Och med sig hade den efter en stund överraskning nummer två. En talltita! Har jag heller aldrig sett i en så stadsnära matning förut. En av mina gamla favoriter! En liten tjockis med tjurnacke. Och uppenbart förtjust i solrosfrön.

Tofsmes Foto: Edward Johnes http://edwardjohnesphotography.com/

Talltita Foto: Roger Olander http://www.lintukuva.net/

Båda har sedan återkommit vid flera tillfällen. Kanske har jag sådan tur att de blir stammisar. Nu gäller det bara att hålla dem kvar till slutet av januari, så jag får med dem i fågelräkningen. Måste lista ut favoritkäket – och därefter köra en ensidig meny.