En annorlunda november

November brukar inte vara min favoritmånad på året. Det är mörkt, blött, råkallt, allt känns som en alltför lång transportsträcka fram till julen och man brukar få kämpa för att hålla uppe någon slags positiv gnista överhuvudtaget.

Men i år. I år kan jag inte klaga. Vilken november vi har haft. Underbara soliga dagar, blå himmel, friska vindar och stillsamt snöfall. Det är ju helt fantastiskt. Jag minns en november för ganska många år sen. Då hade vi 5 soltimmar. Totalt. Jag upprepar, totalt. 5 ynka timmar sol på en hel månad! Det var inte konstigt att livet kändes en smula tungt då. I år har vi haft samma mängd timmar på en dag – och detta vid flera tillfällen. Hur mycket sol som helst i jämförelse. Nästan så man känner sig lite solbränd.

Nåväl. Från de soliga dagarna slussades vi häromdagen plötsligt in i en massa minusgrader och ett lindrigt snökaos. I Stockholm inträffade det sedvanliga trafikkaoset, som alltid uppstår om snö faller före december månads inträde, och i min egen trafikvärld beslöt jag mig för att låta cykeln stå, i enlighet med tidigare beslut om att sluta cykla när snön fallit (fast med tanke på den vurpa jag några dagar tidigare gjorde i den branta backen hemmavid där cykeln och jag tumlade runt några gånger, avslutandes i en gemensam spretig hög med en trasig cykelkorg och med att fyrans växel nu skramlar betänkligt av någon anledning, har jag faktiskt utsträckt regeln till att även gälla snöfria minusgrader då halka råder).

Cykelfri transport innebär en halvtimmes promenad till tåget. Det är ingen som helst uppoffring en härligt snöig morgon. Jag tillhör dem som gillar snö, särskilt i början av säsongen och när den inte behöver skottas. Rustad med rejäla kängor, mössa och vantar gav jag mig således av nedför förstutrappan ner på grusgången, redo för en härlig vinterpromenad en snöig vardagsmorgon.

Och kastade en blick inåt tomten, mot fågelmatningarna till. Och brast lite i skratt. För tomten var ett lapptäcke av spår.

Mina stövelspår till höger i bild, från när jag fyllt på fågelmatningarna. Och sen rådjurens från höger, där de kommit från tomtens baksida längs med husgaveln på sin vanliga stråtrövarrunda, på väg till matningen. Harspår som korsar alla andras lite överallt, hit och dit, på harars vis, med extra snurrar under fröställena. Och sen fåglarnas nätta nätavtryck alldeles intill matningarna.

Det var inte mycket snö, men den räckte för att visa vilken aktivitet som trots allt råder på vår tomt nattetid. Ännu en cool sak med snö. Den avslöjar så mycket. Vilken trafik vi har. Inte konstigt att maten tar slut hela tiden.

Idag är snön och kylan borta igen. Det blev ett kort besök denna första gång. Så idag kunde jag riskfritt ta cykeln igen. Men när jag cyklade förbi vår tomt på väg uppför backen kastade jag ett öga in mot fågelmatningen och kunde konstatera att jordnötter lockar även i uppehållsväder och 8 plusgrader. Och jag inbillar mig inte för en minut att trafiken minskat, bara för att jag inte ser spåren av den.