Isblommor

Gårdagens skogspromenad i den frostbitna skogen bjöd på en annorlunda vinterupplevelse. Frånvaron av snö kompenserades av tillgången på iskristaller. Stigen var fläckad av vita sjok här och där, som krasade och knastrade när man trampade på dem. Frost, naturligtvis, och inte särskilt märkvärdigt, egentligen.

Tills jag böjde mig ned och studerade dem närmare. De frostvita områdena, alltså. På nära håll var det något helt annat än jag väntat mig, och alldeles makalöst vackert.

Som tätt sittande stavar hade fukten skjutit upp och bildade nu som små buketter av iskristaller. Massor av buketter. En del med jord på hjässan när de skjutit upp ur marken. Som små sparrisbuketter såg de ut, nästan.

Jag plockade förstås några av kristallerna. De smälte fort i handen, men inte innan jag hunnit föreviga dem och beundra naturens exakta konstruktioner. Alla kristallerna var alldeles raka, proportionerliga och symmetriska. Inga sneda vinklar, glipande ihopskarvade ändar eller andra liknande tillstånd som brukar bli följden när jag och maken bygger något hemma på tomten. Nej. Detta var ren, skarpskuren skönhet.

Tänk ändå vad naturen förmår.

Och vilka konstverk som uppstår av bara lite fukt och minusgrader.

Annons