Surt sa räven?

Dialog vid diskbänken en tidig morgon mellan mycket morgontrött och morgonsur make och en morgontrött men inte lika morgonsur maka:

– De där fåglarna får ju en mycket dyrare frukost än jag ju, muttrade maken surt.
– Dyrare? Vad menar du nu? svarade makan.
– Jamen kolla på den där tallriken: fina klyftade äpplen, hackade talgbollar, en halv burk russin – de är ju inte gratis – det är ju bara dyra grejer. Själv står jag här med fyra fattiga rostade mackor, de kostar ju bara en spottstyver i jämförelse, sa maken medan han halvhjärtat bredde smör på sina fattiga mackor.
– Jaha? Och?
– Nä, men jag bara tyckte det var lite… tja, orättvist kanske.
– Vadå, vill du hellre ha det här? sa makan och räckte fram tallriken till maken, nu utökad med en hög uppskedat margarin.
– Nej heller, sa maken ilsket och vände bort huvudet, är du galen?
– Men vad gnäller du om då, sa makan lugnt medan hon tog tag i fröhinken på golvet och med tallriken i andra handen gick mot hallen.
– Jag gnäller inte, jag bara konstaterar, ropade maken efter.
– Mm, eller hur. Särskilt som det inte är du som betalar, ropade makan tillbaka medan hon tog på sig stövlarna och jackan.
– Nä, så är det kanske. Men ändå. Principen, liksom.
– Ta du dina fattiga mackor och dina principer till frukost, så tar jag ut den här frukosten till de hungriga fåglarna som sitter därute i snöyra och 6 minusgrader och är tacksamma för vad de får.
– (ohörbart mutter)
– Förlåt, vad sa du?
– (mer ohörbart muttrande).

Ytterdörr slår igen.

Annons