Vinterfåglar inpå knuten 2018 – så gick det vid min knut

Japp. Dags för avrapportering. Hur gick det med vinterfåglar inpå knuten 2018 – vid min knut?

Från andra bloggare, och faktiskt även TV-nyheterna, har jag hört rapporter om alla möjliga spännande observationer och arter vid helgens vinterfågelräkning. Av de rapporter som redan kommit in i SOF Birdlifes portal kan man konstatera att topplistan är förändrad jämfört med 2017. Talgoxe och blåmes toppar fortfarande listan, men på tredje plats kommer nu gråsiskan istället för pilfinken. Den verkar vara årets bubblare som förekommer i rikt antal överallt.

Om detta visste jag intet när jag frampå lördagsförmiddagen gav mig ut för att räkna vid min egen matning. Utrustad med varma kläder, kikare, papper och penna och så en termosmugg med kaffe var jag redo för en lång observationsstund.

Naturligtvis hade jag gjort allt jag kunde för att förbättra mina förutsättningar. En stund innan hade jag varit ut med en ohemul mängd russin, margarin, osttärningar och fina äpplen. Och fräscha frön. Allt för att locka till mig så många fåglar som möjligt.

Så nu stod jag där, framför min förstutrappa, riktades kikaren mot min fågelmatning uppe i skogen. Spänt väntande. Och väntande.

För det är ju så det blir. En massa väntande. Det tar upp till en kvart innan fåglarna är övertygade om att jag inte är en skurk och faktiskt vågar sig fram för att äta. Det är bara att stå ut. Stå still och inte göra några hastiga rörelser. Det är under det här momentet jag brukar önska att vi kunnat placera matningen mer strategiskt nere på tomten så jag skulle kunna se den genom fönstret och räkna inifrån stugvärmen. Det skulle göra både mig och fåglarna gladare. Men i väntan på att häck och träd ska växa till sig har vi inget annat val. Då får jag stå där och frysa.

I år var det i alla fall bara en granne som kom fram och undrade vad jag höll på med. De andra har väl lärt sig vid det här laget – det är ju ändå fjärde året nu – att den där knasiga kvinnan i 7:an brukar stå i trädgården en helg i slutet av januari varje år och stirra upp i skogen med en kikare.

Nåväl. Jag höll ut, och till slut kom det faktiskt ett gäng fåglar. Några i taget, som flög om varandra, från tryggheten i omgivande buskage fram till matningen för att sno åt sig en bit och sedan dra igen. Det blev ett väldigt fladdrande av vingar, och nästan som en liten rusch ett tag. Plötsligt var det nästan svårt att hinna med:
”1, 2… nej det var ingen blåmes, det var en talgoxe….. Och där var en talgoxe till, 2 talgoxar alltså… och titta, en talgoxe till! 3, toppen, bäst hittills…. och där kom hackspetten, och en hackspett till. Och en till! 3! Nä, nu hann en försvinna, då får jag bara rapportera 2….”

Efter ett tag tunnades det ut. Hackspettarna försvann och lämnade walkover till de få blåmesar och talgoxar som ville festa ännu lite till på nötter. Jag väntade tålmodigt ännu en stund, i hopp om något exotiskt i stil med min tofsmes, eller en gulsparv. Men nej. Det enda som hände var att ekorren dök upp och började sätta i sig alla kvarvarande nötter på marken. Jahapp.

När jag stått i ungefär en timme gav jag upp. Fötterna var frusna, kaffet kallt, bläcket i pennan hade slutat fungera i kylan och aktiviteten vid matningen var minimal. Men det hade gått bättre än väntat. Hela 7 arter och 16 fåglar hade jag fått med i protokollet. Och det trots att det var plusgrader, snöfritt och nästan vår i luften. Inte illa!

Resultat enligt nedan:
3 Blåmes
1 Koltrast
1 Kråka
2 Nötväcka
3 Skata
3 Större hackspett
3 Talgoxe
1 Ekorre

Fast den sistnämnda kan vara svår att rapportera in, misstänker jag.

Men helt nöjd var jag inte. Bara 1 koltrast! Bättre än så visste jag ju att jag brukade ha. Jag har ju räknat in upp till 10 den där helgen när det var så kallt.

Så jag gjorde faktiskt ett nytt försök dagen efter, på söndagen. Fler mutor, mer frysande på grusgången. Inte helt angenämt. Men vad gör man inte för sina bevingade vänner och chansen till ett bättre protokoll. Nu rådde dock inte vårkänslor. Istället var det grått och eländigt och råkallt ute. Som jag frös. När ett stilla regn sedan började strila ner kände jag att jag fått nog. Särskilt som aktiviteten vid matningen var minimal. Det var färre fåglar än på lördagen. Och inte en enda koltrast. Suck.

Jag gav upp och gick in. Fågelräkningen var över för den här gången. Men visst var jag nöjd, trots allt. Jag hade ju fått ihop flest arter hittills, av alla år jag rapporterat. Det var riktigt bra, och som sagt mer än jag hoppats på.

Men sista ordet var inte sagt, skulle det visa sig.

Resten av söndagen tillbringades inomhus med ett pussel och en god bok, eftersom grått regn inte lockade till fler utomhusaktiviteter. Men med natten kom sedan kylan tillbaka. Regnet hade upphört och marken täcktes istället av frost. Det var inte jättekallt, men några minusgrader fick vi. Vintern hade gjort sitt intåg igen.

Och när jag öppnade dörren på måndagsmorgonen, i vanlig ordning på väg upp med fågelfrukost, fick jag mig en glad överraskning. Eftersom vintern återigen gjort sitt intåg hade nu nämligen ordningen vid fågelmatningen återgått till det normala. Nästan.

För på marken under fågelmatningen satt nu tre koltrastar och väntade på frukost. Tre! Det är typ 200 % fler än den enda som jag fick rapportera in under helgräkningen! Tjoho!

Nu undrar ni kanske varför jag blev så till mig, istället för att bli förargad över att de inte dök upp förrän nu.

Jo, förstår ni – fågelräkningshelgen var tekniskt sett faktiskt inte över. För några år sen ändrades reglerna till att räkning fick ske även föregående fredag och påföljande måndag, alltså totalt fyra dagar, för att även skolor och förskolor skulle kunna vara med. Detta kunde jag naturligtvis också dra nytta av. Det var måndag, räkning var fortfarande tillåten – och med mina tre måndagskoltrastar kunde jag helt klart förbättra mitt resultat!

Så medan jag glad i hågen serverade dessa senkomna koltrastar och deras släktesfränder (alltså övriga fåglar) sin frukost räknade jag snabbt om mitt resultat i huvudet. Samma antal arter, förstås, 7, men med de 3 koltrastarna som dykt upp kunde jag nu rapportera 3 istället för 1 vilket resulterade i 18 fågelindivider totalt.

7 arter, 18 fåglar. Vilket betyder både flest individer OCH flest arter hittills av alla mina rapporteringar! Rekord för min knut! Hurra!

Så på det stora hela är jag faktiskt väldigt, väldigt nöjd med årets räkning. Fast jag inte fick några gråsiskor.

Blåmes Foto: Silvestr Szabo

Koltrast Foto: Markus Varesvuo http://www.allposters.com/

Talgoxe. Foto: http://www.naturphoto.se

Nötväcka Foto: Tommy Brinksäter http://pemacore.ys.se/swednature.com

Större hackspett Foto: Göran Haglund