Morgonrutin

Det här med morgonrutiner. De är olika för oss alla. Det kan handla om att man måste ha den där koppen svart kaffe för att dagen överhuvudtaget ska anses påbörjad. Eller att man måste ta den där morgonlöprundan. Eller att få läsa morgontidningen i lugn och ro. Eller något annat. Men det som är gemensamt med alla rutiner är att man ogärna vill ha förändringar i dem. De ska vara som de brukar. Annars blir dagen fel.

Jag vet inte hur era morgonrutiner ser ut. Men min morgonrutin så här års består av att jag:
1) tvättar och klär på mig
2) äter frukost
3) packar i ordning matlåda och annat som ska med till arbetet
4) utfodrar fåglar, rådjur, rävar, harar och allt annat vilt som hänger runt knuten

För så är det, mina vänner. Jag har en plikt att fylla. Nåde mig om jag sölar på morgonen och frukosten serveras efter kl 7 på vardagar. Jag är tacksam för att jag åtminstone tillåts klä på mig och äta min egen frukost först.

I morse var jag ute med mina byttor ungefär tio i sju. Idag hade jag lagt med extra många äppelklyftor med tanke på kylan. (Logiken är: när det är kallt kommer rådjuret och är extra hungrigt. Med fler äpplen låter hon bli koltrastarnas mat.) Och som vanligt var det Snövit-situationen: medan jag står och slevar upp samlas djuren runt mig. Koltrastarna flaxar från träd till träd tills jag känner mig helt omringad, medan rådjuret trampar runt på berget ovanför, fram och tillbaka. Haren syntes inte till idag, men räven hade varit runt hallonbuskarna under natten och lämnat spår efter sig. Likaså ekorren.

Jag hann knappt bli färdig och gå därifrån innan menageriet stormade fram, rådjuret med sikte på äpplena – innan hon skulle ge sig på fröna – och koltrastarna på osttärningarna, nogsamt placerade utom rådjursräckhåll. Tjatter, skrik och bök.

Missförstå mig inte. Jag tycker det är härligt med så mycket djurliv runt knuten och hjälper dem gärna när det är snö och kallt. Men visst är det märkligt hur man kan låta sin morgonrutin så totalt bestämmas av någon annan?

Annons