Trött på att bli hunsad

Nu börjar jag faktiskt se fram emot våren. Precis som många av er andra. Och precis som fåglarna, som numera hellre sitter och sjunger i träden runt omkring istället för att besöka min fågelmatning. Det främsta skälet är dock inte att jag är less på snö, slask och mörker (även om det är mycket ljusare mycket längre nu för tiden). Nej. Det främsta skälet är att jag börjar bli trött på att hunsas av mina fyrfota grannar.

Om vi tar dagen idag som exempel. Idag hade jag valt att arbeta hemifrån. Mer lugn och ro och chansen att stoppa en begynnande förkylning (och undvika att smitta ner kollegor, ofta uppskattat). Därav en längre sovmorgon. Till kvart i sju. Det vill säga att det inte serverades någon fågelfrukost runt sju, som brukligt är på vardagar.

Däremot gick jag runt halv åtta ut med en sista soppåse till tunnan, som skulle tömmas av det lokala renhållningsverket inom den närmsta timmen. När jag klev ut genom dörren möttes jag av den här synen vid min fågelmatning:

Det vill säga herr och fru rådjur som struttar runt fågelmatningen i jakt på föda. De tittade upp när jag klev ner för trappan men flyttade inte på sig. Man skulle kunna illustrera blicken i deras nyllen med orden ”Hörru, var är frukosten någonstans? Vi letar överallt här, men vi hittar inget. Vad sysslar du med egentligen? Du är sen!”.

De stod kvar medan jag slängde mina sopor och tilltalade dem med ”Jag ser er nog. Och det går ingen nöd på er, det är två plusgrader!” och därefter gick in.

Någon timme senare, efter min egen frukost, masade jag faktiskt till slut ut med fågelfrukosten. Då var alla spårlöst borta. Fåglar, rådjur, ekorrar, rävar, allihop. Men på vägen upp till matningen såg jag faktiskt rävspår. Räven hade besökt oss under natten igen. Så när jag hade slevat upp dagens försenade frukost (här kan tilläggas att det fanns en hel del uppblötta russin och talgbollsrester kvar från gårdagen – som sagt är sång mer intressant än mat för närvarande) och eftersom jag numera alltid tar med mig mobilkameran ut vid matningen gick jag tillbaka längs husets framsida i jakt på en fin bit av rävspåret att fotografera. Medan jag lokaliserade ett fint spåravsnitt, på gräsmattan alldeles framför verandan och zoomade in, hörde jag ett skrapande av klövar bakom mig. Jag vände mig om och möttes av den här synen vid min fågelmatning:

Det vill säga herr och fru rådjur som dykt upp från ingenstans och nu var i full färd med att sätta i sig äpplena jag just lagt ut.

Allvarligt? Hade de stått i skogen och väntat på mig, eller vad? I en timme? Det måste väl ändå finnas annat att äta än några äppelklyftor och gamla utspillda solrosfrön? Blåbärsris, barrskott och ja, typ allt annat som rådjur förväntas äta vintertid? Det var ju inte ens djup snö?

Jag stirrade på dem en stund. De stirrade tillbaka. Och käkade. Jag frös och gick in. De stod kvar. Jösses, alltså.

Förmiddagen förlöpte sedan lugnt. Jag arbetade vid min dator och över ett gäng dokument tillsammans med en kopp kaffe och en smörgås. Fridfullt. Alla utfodrade. Alla nöjda. Framåt elvatiden gjorde jag en paus för att gå in i tvättstugan, som vetter mot husets baksida, för att hänga tvätt.

Och möttes av den här synen på min baksida:

Fru rådjur som njutningsfullt stod och tuggade i sig barren från buskarna i vår idegranshäck.

Det finns liksom inte så mycket att kommentera kring det. Vad ska man göra? Det är bara att inse. Vår tomt är ett skafferi som vi förväntas fylla på regelbundet. Snacka om att bli hunsad av sina fyrfota grannar.

Men nu vet jag åtminstone varför så många grenar på idegranarna är helt kala. Det var inte kyla eller torka. Det var rådjur.

Detta inlägg publicerades i Ekorrar, Fåglar, Rådjur och märktes , , , , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Trött på att bli hunsad

  1. Roffe skriver:

    Bra jobbat, känn dig omtyckt.

    Gillad av 1 person

    • Gunilla skriver:

      Haha, tack, ja det gör jag ju faktiskt. 🙂 Imorse kom de rentav glatt skuttande ner för berget medan jag fortfarande höll på att lägga upp. Man blir ju ändå lite glad i hjärtat.

      Gilla

  2. Eva skriver:

    Men visst känns det väl tillfredsställande på ett sätt? Men jag förstår dig. Man vill ju inte att de ska ta det för helt givet med käket. En blomma på Alla hjärtans dag skulle kanske uppskattas?!

    Gillad av 1 person

    • Gunilla skriver:

      Du genomskådar mig, Eva. Visst är det tillfredsställande! Det är härligt att ha dem i närheten. Jag kan bara önska att de höll sig till att äta avsedd mat, inte mina buskar och blommor….! 🙂
      Blomma på alla hjärtans dag – ja, jag kanske ska lägga de vissna tulpanerna från köksbordet i komposten?

      Gillad av 1 person

  3. Anki skriver:

    Haha … som man bäddar får man ligga sägs det 🙂 Vet precis – även om jag inte har några rådjur vid matningen varje dag så ser jag fåglarnas uppfodrande blickar. Mat, mat, mera mat!
    Rådjuren har flera utfodringsplatser i skogen – visserligen finns en liten risk att någon jägare lurar på dem där, men i veckorna är det lugnt. Grannen brukar inte skjuta rådjur i första hand, utan hellre hjort – och det är ju bra … för rådjuren. 🙂

    Gillad av 1 person

    • Gunilla skriver:

      Visst är det så – mat, mat, mat! 🙂
      Gissar att det finns utfodringsplatser längre in, bortom villaområdet, hos oss, även om jag inte sett några. Men just våra rådjur tycks vara bekväma villaträdgårdsätare.
      Och man får INTE jaga vid utfodringsplatser, det är både grymt och strängt reglerat i jaktlagstiftningen! Det ska vara särskilda åtelplatser i så fall, och det omfattar inte rådjur.
      Och ja, hjortar har ni ju gott om! 😉

      Gilla

  4. Meggie skriver:

    Men, de där varelserna är ju bara för söta! 🙂 De verkar ju helt orädda, så det dröjer nog inte länge innan du har dem traskande efter dig till tåget eller bussen på morgonen. Det finns bara en hake – fästingarna! Hoppas ni är vaccinerade mot TBE. 🙂

    Gillad av 1 person

    • Gunilla skriver:

      Haha, ja det är de faktiskt. I går morse kom geten rentav glatt skuttande nerför berget när jag infann mig med mina äpplen….! 🙂
      Det är väl på gott och ont som de blir så tama (inte bara i vår trädgård, samma problem med andra rådjur på andra ställen i kommunen, men vad ska man göra).
      Tack för påminnelsen om fästingarna! Japp, åtminstone jag är vaccinerad…. :/

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.