Nej, det är fanimej ingen vårmånad ännu. Det är mars, och snön ligger djup. Jag fattar inte. Förra veckan var vecka 9, i Stockholm även känt som sportlovsveckan. Det vill säga den vecka när man inte brukar kunna vintersporta, eftersom det brukar vara slask, barmark och vårkänslor. Nu var det istället tvärtom. Snö, kallt, sol och ledigt. Skridsko- och skidåkare jublade över de nyvunna möjligheterna till vintersport.
Idag var det åtminstone någon plusgrad. Om än kallt, mulet och grått. Inte alla rätt, men åtminstone några. Det är varmare. Det blir bättre. Det är bara att hålla ut.
Vid en eftermiddagspromenad passerade jag en hög, tät granhäck som utgjorde gräns mellan två villatomter. Jag menar verkligen hög och tät. Vi pratar nog 5 meter höga granar, säkert nästintill en meter breda nedtill vid basen. En rejäl häck, alltså. Inga purunga plantor här inte. Naturligtvis kastade jag en avundsjuk blick och skänkte en tanke till mina små idegranar på tillväxt hemma, en tillväxt som kraftigt hämmas av rådjurens framfart den här vintern.
Men knappt hann jag tänka tanken klart förrän jag blev varse den ljudmatta som härrörde från häcken. Fågelsång! En ljudlig, livlig, klar fågelsång kom från häcken, från alla möjliga sorters fåglar. Jag kunde urskilja grönfink, talgoxe, blåmes, pilfink, och en och annan tjattrande koltrast (revirhävdare, som vanligt. De älskar granhäckar, koltrastarna.)
Jag stannade helt häpen. Och glad! Vilken ljusning en gråtrist marsdag! Fågelsång! Vårfåglar! Det var som om solen brutit genom molnen. Plötsligt kändes det inte så tungt längre. Snömodden kommer att smälta, vårblommorna kommer att sticka upp, snön kommer att sluta falla, mössor och vantar kommer att kunna läggas undan, ansikten kommer att kunna vändas mot solen annat än i skidbackar. Det är inte långt kvar.
Jag strävade vidare i snömodden, lite lättare till sinnes. Det kommer att bli bra det här.
En koltrasthane lämnade häcken och satte sig på elledningarna ovanför mitt huvud, blängde lite. Kanske trodde den jag ville slåss om reviret i granhäcken.
– Sluta bråka, du, sa jag till den. Snart är det vår. Sätt igång och sjung istället!
För det är det vårtecken jag väntar på. Koltrastens sång. När som helst nu kommer den. När som helst.
Granhäck med fågelsång
Amatörbiologen 
Även här har fåglarna börjat sjunga.Idag var det talgoxen som hördes .Det finns hopp om vår.
GillaGillad av 1 person
Har hört koltrastens sång några morgnar nu, men annars är det mest blåmesar och talgoxar som låter – och det är ju härligt det också! Bara en minusgrad idag … och luften känns annorlunda … nästan som vår! 🙂
GillaGillad av 1 person
Visst är det underbart att slippa gnälla om kyla och snöstormar. Det är klart det är en bit kvar av vintern, men nu börjar man skymta ljuset i tunneln.
GillaGillad av 1 person