Någonting har kommit upp

Den varma vårsolen kämpar på och snön får sakta ge vika. Så även på vår tomt. Med vårt skuggläge i en sluttning är vi alltid sist ut bland grannarna med snöfri gräsmatta och har alltid minusgrader längst. Vi bor i ett köldhål, kan man säga. Men igår fick även vi uppleva vårtecken.

Någonting har kommit upp nedanför vårt köksfönster.

De där lökarna jag satte ner i höstas verkar ha överlevt. Trots att det var jag som planterade dem, med min ökända nollkoll på planteringar (”plantera på dubbla lökens höjd i jorden” – whaaat?). Och trots tövädret mitt i vintern när de trodde det blivit vår och kom upp alldeles för tidigt. Experterna i form av min mamma och Anki som följer bloggen bedyrade att de skulle klara sig ändå, och ni fick rätt. De klarade sig. Och nu växer de till sig som attan.

Hela gänget har kämpat sig upp genom den fortfarande halvfrusna jorden. Lite skamfilade av minusgraderna, men vid liv. Det var som fan.

Och strax intill kämpar sig ytterligare några lirare upp. Och de betvingar inte bara den frusna jorden, utan även snön. Rätt upp genom de hårda isiga massorna bara (jag vet, för jag försökte bända bort lite. Utan framgång. Mer än att mina fingrar frös.). Vilken livsvilja.

Jag är helt fascinerad. Så kul! Det växer vårblommor i min trädgård!

Jag hoppas de börjar blomma snart. Så jag får veta vilka de är, menar jag.

För det har jag nämligen ingen aning om. Det var scilla- och krokuslökar jag grävde ner. Men vilka som har kommit upp – tja?

 

 

Annons