Vårtecknen haglar omkring oss. I alla fall i fågelväg. Det flygs, sjungs och pickas lite överallt. Inom loppet av några timmar har jag idag räknat hem:
Bofink
Rödhake
Sädesärla
Ringduva
Gröngöling
och sist men inte minst – sånglärkan!
Den sistnämnda sjöng i högan sky ute vid skjutbanan. Underbart. Misstänker dock att det bara var jag som la märke till den. Mina försök att påkalla medskyttarnas uppmärksamhet på denna fantastiska tilldragelse – årets första sånglärka! – möttes uteslutande av: ”Öh? Jaha?”. Jag känner inte att jag har full förståelse här.
Men skit samma. Förutom alla dessa arter härjar talgoxarna, blåmesarna, koltrastarna och nötväckorna hej vilt både i min trädgård och annorstädes. Fågelaktiviteter överallt. Kort sagt. Våren är här. Även om snön ligger djup på vissa ställen fortfarande.
Mina vårlökar fortsätter komma upp. Och vi börjar närma oss det kritiska stadiet. Med det kritiska stadiet menar jag det ögonblick då rådjuren inser att jag har planterat mellanmål i rabatten. För det är ofelbart vad som kommer att hända, har jag blivit upplyst om av välmenande grannar. Rådjur älskar krokusar. De sätter gärna i sig allt de kommer över. Inklusive lökarna.
Men se det går jag inte med på. Äpplen kan de få, de rackarna. När det är kallt. Men krokusarna har jag planterat med tanke på mina humlor. De vaknar snart och kommer att vara dödshungriga. Då ska det finnas krokus att käka. Det går inte an att de lokala rådjuren då har snaskat i sig alltihop.
Så. Hur lösa problemet? Jag är varken särskilt händig eller påhittig. Men efter några säsonger i hus börjar man lära sig. En inventering i förrådet gav – förutom en cykel som behöver pumpas, vilket inte var till så stor hjälp just nu – en rulle busknät, en sekatör och några betongblommor på armeringsjärn. Se där. Detta kunde bli något.
Och jajemen. Med lite vilja och gott humör har jag nu fått till något slags krokusskydd. Ett nät som håller rådjur borta men låter humlor komma in. På köpet blev det vackra nätstolpar i form av målade blommor. Och en fjäril. Tack mamma för arvet av betongträdgårdsprydnader. De är användbara till mycket.
Marken var fortfarande lite frusen här och 
där, vilket medförde att det var svårt att trycka ner armeringsjärnen. Så jag kommer att behöva spänna upp nätet då och då. Och vissa av krokusarna är lite väl nära rabattkanten och riskerar att stryka med ändå, om rådjuren pressar nosarna mot nätet så mycket de kan (vilket jag misstänker att de kommer att göra). Men på det stora hela räknar jag med att kunna servera frukost till nyvakna humlor.
Hoppas jag kan sitta och titta på dem med en kopp kaffe på trappen. Utan vinterjacka.
Amatörbiologen 
Så bra att de ( betongblommorna) kom till användning. Du har gjort alldeles rätt, det gäller att vara ute i god tid. De är snabba ,rådjuren , har man otur kan allt vara uppätet på morgonen när man vaknat, så det gäller att näta in.🧐🌱💜
GillaGillad av 1 person
Trist när de där söta ”odjuren” käkar upp ens investeringar. Vet inte hur mycket pengar jag lagt på lökar under åren och stoppat ner i jorden på hösten bara för att finna att rabatten ser ute som skallen på en nysnaggade kille på väg till sommarkollo när vi kommer upp till landet i maj. Varenda krokus och tulpan är avknipsad ner till löken. Har nu ändå lärt mig att påskliljor inte faller dem i smaken, så de får vara ifred. Fast då finns istället risken att sorkarna vissa år käkat upp lökarna underifrån. Men lycka till! 🙂
GillaGillad av 1 person
Hahahaha! Japp, det där är väl ungefär vad jag har att vänta mig jag också. Sorkarna hittar säkert hit när som helst. Tulpaner tänker jag inte ens ge mig på.
Din beskrivning av rabatten är helt obetalbar. 😀
GillaGillad av 1 person