Vräkning

Det är bråda tider i fågelvärlden nu. Kampen om lämpliga boplatser är hård, holkarna går åt i rasande takt liksom lämpliga utrymmen i träd och gamla byggnader. Det gäller för de små tättingarna att hålla sig framme i tid för att inte bli bostadslösa. Men ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig när man ska sätta bo.

Ett av våra materialförråd på skjutbanan är populärt bland just småfåglar att bygga bo i. Det är taktäckt men ganska generöst öppet upptill på kortsidorna och följaktligen väldigt lämpligt att flyga in i och ut ur.För två år sen skrev jag om en pågående häckning därinne (fast jag fick aldrig reda på vilken art det var), och vid städningen förra våren hittade vi ett gammalt  övergivet bo längst in som ramlat ned bakom grillen.

I år var situationen densamma. Och samtidigt lite värre.

Förra helgen var det återigen dags för den årliga vårstädningen av banan, inklusive röjning i förråd. Efter en hel vinter där möss, sorkar och andra smådjur kunnat husera i byggnaderna i lugn och ro och som vanligt tugga i sig allt av värde skulle vi nu röja ut allt i det lilla förrådet och kontrollera all utrustning inför en kommande tävlingshelg. Utrustningen i fråga var bland annat 26 höga bjälkar som används i ppc-skytte, läkt till ppc-tavlor och vår oljefatsgrill.

Och där uppstod problem.

När utrivningen påbörjades upptäckte någon att grillen var full med mossa i små, mjuka bitar. Det var uppenbart att den av misstag trillat ner i grillen ovanifrån och inte var ditlagd av någon mus som bestämt sig för att göra ett bo i grillen (ja, det har hänt). Så samma någon lyfte då blicken för att se varifrån mossan kunde tänkas kommit. Och får syn på ett rejält bygge ovanpå bjälke 7 avsedd för 25-yardslinjen. Ett alldeles nybyggt, nystartat fågelbo. Bottnat med rejäla mängder grön husmossa för att täcka upp avståndet från bjälktoppen upp till taket, och därefter ett alldeles prydligt runt litet bo av kvistar och löv.

Ett alldeles fantastiskt litet hantverk. Rejält och stadigt. Byggt med bara en näbb och två fötter. Och som tyvärr var tvunget att avlägsnas. Vräkning, alltså.

För det var ju omöjligt att låta häckningen pågå. Fåglarna – vilka det nu än var – skulle behöva lugn och ro för att föda upp sina ungar, och lugn och ro var det sista det där förrådet skulle utsättas för under de kommande månaderna. Dessa bjälkar och läktribbor skulle komma att släpas ut ur och in i det här förrådet minst en gång i veckan, varje gång det var skyttetävling eller -träning, ända in på hösten. Även om vi kunnat flytta boet från toppen av en bjälke till någon mer fast del av förrådet, skulle det ändå inte vara ostört.

Så fågelboet fick lyftas ut. Till mina medskyttars heder ska jag säga att de gjorde det försiktigt, sedan sprang de och letade rätt på mig för att berätta och fråga vad de skulle göra: ”Gunilla, vi har hittat ett fågelbo i ppc-förrådet, vad ska vi göra? Kan vi sätta det någon annanstans?” Och jag svarade så som den sorgliga sanningen är, att nej, vi kan inget göra. Boet är komprometterat. Vi kan inte sätta det i något träd och tro att den lilla byggaren fortsätter som om inget hänt, på en plats den själv inte valt. Dels kan vi aldrig få det stabilt, dels är det som sagt redan upptäckt och därmed förverkat som säker boplats enligt fågeln.

Så den lilla stackaren får helt enkelt börja om från början med sitt bobyggande. Det skär i hjärtat, men så är det.

Jag hoppas verkligen att den – eller de, de kan ju vara ett par redan – snabbt hittar en ny lämplig plats och kommer igång med sin häckning och kan föda upp ännu en generation av hörselskadade småfåglar (ja hörselskadade, eftersom de envisas med att bygga bo på en skjutbana). Framtiden får utvisa detta.

Men med tanke på att mossan i grillen fortfarande var förhållandevis fuktig, och bygget alltså var extremt nytt, så fick de ju ihop sitt bo på väldigt kort tid. Så jag tror faktiskt att de redan är igång på ny kula, någon annanstans.

Hoppas bara att de inte väljer något annat förråd.

Annons