Västra Styran 1 maj – fåglarna

På påskdagen den 1 april gjorde jag och maken en utflykt till Västra Styran, en fågelrik sjö och våtmark strax norr om Nynäshamn där bland annat en större koloni av gråhäger håller till. Detta var vi nyfikna på att se. Men som många kanske minns bjöd påskhelgen inte på något vidare vårväder. Det var mer vinter än vår, kan man säga.

När vi väl kom fram till sjön var den fortfarande helt isbelagd, med undantag för en liten långsmal, öppen vak vid västra stranden där en ensam sångsvan körde herren på täppan. Övriga gäss och änder fick slira runt på isen efter bästa förmåga. Två gråhägrar såg vi, hopkurade mot den råkalla blåsten på en kal liten lerig ö i den frusna sjön, trött blickande ut över den gråmulna, vindpinade dagen.

Frös förbannat gjorde vi, och knappt några fåglar såg vi. Allt som allt var det ingen vidare upplevelse. Kändes mest som ett aprilskämt, faktiskt.

Så vi gjorde ett nytt försök exakt en månad senare, den 1 maj. Och då var det naturligtvis helt annorlunda.

När vi kom fram strax före 13 hade solen just börjat bryta genom regnmolnen, isen var helt borta, sjön var full av sjöfågel, sälgen blommade flitigt och småfåglarna sjöng i högan sky. Givetvis ackompanjerade av de många grågässen i sjön som, i vanlig ordning, ofta och gärna talar om allt vad de råkar ha på hjärtat just då till alla som råkar vara inom hörhåll.

Vilken dag! Vilken skillnad! Det här skulle ju bli roligt! Vi njöt av det oerhört härliga vårvädret medan vi gjorde oss beredda med både kikare och kamera. Här skulle skådas fågel! Högst upp i fågeltornet kämpade vi oss, och med kamera och kikare vilt vridande runt hela sjön betade vi i rask takt av sjöfågelarterna en efter en:

Grågås
Trana
Knipa
Gräsand
Bläsand
Skedand
Kanadagås
Sångsvan
Brun kärrhök

– En skedand! Det är ju en skedand! En skedandshane! ropade jag exalterat till maken när vi nådde art nummer sex i ordningen. Det har vi aldrig sett förut! Så kul! ropade jag medan jag nästintill hoppade upp och ner på stället, omåttligt stolt över min observation.

Den bruna kärrhöken följde vi länge medan vi vilt försökte gissa vilken art det kunde vara. Inte örn. Falk? Lärkfalk? Inte ormvråk, fel färg på vingundersidorna. Någon hök kanske? Och sen kom vi på den ljusa idén att kolla på informationssajten (som jag länkat till ovan) vilka arter som var vanliga vid sjön och – tada – brun kärrhök. Förstås.

Men gråhägrarna lös med sin frånvaro. Vi spanade och spanade. Inte förrän en flygande häger gick in för landning fick vi äntligen syn på kolonin – de hade förskansat sig bakom ett snår i en av vassvikarna och syntes knappt. Men där var de, de små grå kutryggiga farbröderna (och damerna, förmodligen, men hägrar ser mest ut som små gubbar). Vi räknade till ca 10 men det fanns säkert fler. Under hela vår vistelse stod de bara där, behagfullt, alldeles stilla, utan att ge en rörelse eller ett ljud ifrån sig. Gav ett aristokratiskt intryck, nästan. Väldigt coola och väldigt vackra fåglar.

Vi blev ganska länge uppe i tornet, men till slut lessnade vi på vinden som tårade ögonen, på snattrande grågäss och den aldrig sinande strömmen av knipor. När kärrhöken försvann ur sikte bortom en skogsdunge och den sista tranan stövlade in i vassen utom synhåll gav vi upp och lämnade tornet för att inta vårt medhavda fika i den närbelägna ekhagen.

Vi strövade en bit upp i hagen, i lä för blåsten och med sjön skymtande mellan trädstammarna som var försedda med ett ansenligt antal knipholkar (vilket förstås hänger ihop med mängden knipor i sjön, oavsett vilka som nu kom först – kniporna eller holkarna). Marken och de mossbelupna stenarna var förvisso blöta efter förmiddagens regnande och inte så mysiga att sitta på, men det var lätt att bortse ifrån i den vackra ljudkuliss vi nu hamnat i. Från den stora granen framför oss kunde vi tydligt urskilja lövsångaren – årets första för oss! – i gott sällskap av bofink, talgoxe, blåmes och ett gäng ytterst ihärdiga grönfinkar. Det var en skönsång utan like. Lägg därtill att vi befann oss i en hage där vitsipporna spirade överallt, där björkarna började knoppas och ekarna stod som på rad längs stigen, allt under en glittrande sol, så förstår ni att det inte fanns mycket att klaga på. En kopp kaffe på det och dagen var fulländad.

Nu blev det ju väldans naturromantiskt. Bäst jag tar udden av det en smula och avslutar med vår sista fågelupplevelse för dagen: när vi började plocka ihop muggar, termos och burkar för att så sakteliga börja ta oss tillbaka bestämde sig en oidentifierad mås från hög höjd sig för att vi var en lämplig måltavla att släppa sitt visitkort på. Läs: den bajsade på oss. I synnerhet mig. En fin blaffa rakt på vänsteraxeln, med en extra skvätt som stänkte rakt över kakburken och termosen. Tur att vi hade fikat färdigt.

Men det var inte slut på naturupplevelser riktigt ännu. Längs strandstigen tillbaka till bilen blommade sälgens hanblommor fortfarande för fullt. Det var inte bara ett vackert blickfång utan även en insektsrestaurang utan like – för humlor, bin och flugor.

Men mer om det får det bli i nästa inlägg.

Detta inlägg publicerades i Fåglar och märktes , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Västra Styran 1 maj – fåglarna

  1. Gun Malmqvist skriver:

    Härlig berättelse,ser fram emot nästa.🦆

    Gillad av 1 person

  2. Meggie skriver:

    Styran står på vår lista att besöka, men än har vi inte kommit till skott. Skrattade gott åt din perfekta beskrivning av de gubblika gråhägrarna. Vintertid kan jag rekommendera ett besök vid Råstasjön i Solna (nära Friends Arena). Förutom vattenrall och rörhöna finns här en hel koloni med hägrar som står och fryser på isen i den bortre änden av sjön. -:)
    https://jagharettparadis.wordpress.com/2013/01/23/mandagsvandring-bland-grahagrar-och-rorhonor/
    På våren flyttar sedan hela gänget till Isbladskärret på Djurgården där de bygger bon i träden.

    Gillad av 1 person

    • Gunilla skriver:

      Jag kan verkligen rekommendera Styran. Enklast med bil, men det funkar även kommunalt om man kan tänka sig att gå en bit.
      Åh, tack för tipset om Råstasjön! Jag har tänkt mig åka dit sedan jag såg den i Det stora fågeläventyren, just för rörhönans skull. Men finns det ”grågubbar” där är anledningen ännu större!
      Och Isbladskärret har jag inte heller kommit iväg till… suck. Skyttet tar för mycket tid så här års. 😉

      Gillad av 1 person

  3. Anki skriver:

    Vilken tur att ni gjorde ett återbesök i maj! Härlig berättelse – trist med måsens visitkort, men det är sånt en får stå ut med 🙂 Ser fram emot fortsättningen!
    Så … stort TACK!! – så överraskad jag blev när jag tömde brevlådan idag! Så … jodå det var alldeles rätt Anki 🙂 Choklad som är bland det bästa jag vet … så det känns såå bra!
    Jag hämtar inte posten varje dag om jag inte väntar något särskilt … vi har brevlådan uppe vid granngården och jag har oftast mina promenadvägar åt motsatt håll.
    Önskar dig en fin fortsättning på dagen!
    Än en gång TACK! 🙂

    Gillad av 1 person

    • Gunilla skriver:

      Ja, det var en härlig upplevelse – inklusive visitkortet! ;D
      Och tack, åh vad bra, då vet jag att chokladen kom fram! Jag googlade ditt namn och chansade utifrån att jag visste du fanns runt Vånga i Norrköping. Vilken tur att det var rätt! 🙂 Och vilken tur att du gillar choklad. Annars tänkte jag att det säkert fanns barnbarn som var villiga att rycka in. 🙂
      Jag har haft en finfin dag, hoppas detsamma! Och en fin kommande vecka önskar jag dig!

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.