Västra Styran 1 maj – humlorna

Det absolut mest lästa inlägget just nu på min blogg verkar vara ”Fixa ett humlebo” från i maj i fjol. Det är kul. Det betyder att det är fler än jag som ömmar för humlorna och vill hjälpa dem. Just nu flyger mängder av humledrottningar omkring och letar lämpliga boplatser, vilket det är ont om. Olika arter vill bo på olika ställen. Den händige kan bygga ett humlebo och gräva ner det på lämplig plats, vilket mitt inlägg ovan handlar om. Men man ska inte ha för stora förhoppningar. Humlor är extremt kräsna. Inte ens experterna, och då menar jag humleforskare och dylikt folk, lyckas särskilt bra med de bon de sätter ut. Bara två av tolv flyttar det in humlor i. I mina bon flyttade det inte in någon alls. Så jag grävde upp krukorna fram på sensommaren och bestämde mig för att stå för förtäringen snarare än boendet. Det är ett arrangemang både humlorna och jag är nöjda med.

En liten parentes. Nu till inläggets egentliga ämne – humlorna vid Västra Styran.

När vi lämnat vitsippshagarna och de skrålande fåglarna bakom oss hade vi ett par hundra meter av halvlerig strandstig framför oss på vägen till bilen. Stigen var kantad av diverse växtlighet. Mängder av scilla – vilket var en smula förvånande – samt diverse okända busksnår men framförallt – blommande sälgbuskar. Sälgen, eller salix, tillhör videväxterna och kallas ofta just videträd. Den är enormt viktig för bin och andra pollinerande insekter eftersom den blommar tidigt på våren, när dessa just vaknat, och förser dem med pollen och nektar när inte särskilt mycket annat finns att tillgå – inga andra blommor har hunnit slå ut. Utan sälgen skulle våra humlor och bin inte överleva. Så snälla, rensa inte bort de risiga sälgsnåren i era trädgårdar om ni funderat på det, låt dem vara kvar! Det är en fråga om liv och död.

Men här vid strandkanten, fjärran från kommunernas rensningsmaskiner (vilka brukar slita bort sälgsnår invid vägar) frodades sälgen ordentligt. Och likaledes gjorde humlorna.

jordhumla i lupin

Mörk jordhumla Foto: http://www.wildaboutbritain.co.uk

Ängshumla, drottning Foto: http://www.gardensafari.net/english/bumblebees.htm

Jag tror aldrig jag sett så många humledrottningar på en och samma gång. Det var jordhumlor, stenhumlor och ängshumlor om vartannat (ni ser alla arter i bildmosaiken ovan – för muspekaren över bilden så ser ni arten). Alla surrade som små bombplan, ivrigt, ständigt i rörelse, bland alla sälgblommor. Vissa samlade redan pollen i pollensäckarna på benen, vilket tydde på att de redan fått igång sina samhällen och hade smått därhemma att mata.

Stenhumledrottning i sälg

Andra höll fortfarande på att äta upp sig efter vinterns fasta. Sällskap hade de av diverse solitärbin och blomflugor. En ”ät så mycket du orkar-”buffé för pollinatörer, helt enkelt. Och åt gjorde de.

Vi blev länge stående och tittade. Fotade. Njöt. Luktade på sälgen, som doftar väldigt gott. Lyssnade på de surrande, flitiga humlorna.

Och maken fick sig en kunskapslektion på kuppen.

– Här är en annan sort, sa maken, där han stod med kameran i högsta hugg.
– Ja, titta, svarade jag, det är en stenhumla. Ser du den röda rumpan?
– Ja.
– Bara stenhumlor häromkring i Mellansverige som har röda rumpor. Tja, gräshumlor förstås, men de har inte vaknat än, och deras röda färg är lite blaskigare. Dessutom är de ovanliga. I norr finns berghumla som också har röd rumpa.
– Varför vibrerar hon så mycket när hon sitter i blomman?
– För att få loss pollenet. Humlan vibrerar med vingarna för att skaka loss mer pollen. Det är därför som tomatodlarna i Australien är så förtvivlade. Där finns inte humlor i vilt, naturligt tillstånd så deras tomatplantor blir inte tillräckligt pollinerade. De får anställa personal som får gå runt med små vibrerande stavar på varje tomatblomma för att de ska få frukt.
– Jaså? Är humlorna så nödvändiga alltså?
– Det kan du ge dig på. Och varenda fröämne måste pollineras i blomman för att det ska bli en vettig frukt. Missformade äpplen, till exempel, är en följd av otillräcklig pollinering. Varje normalt, vanligt äpple ska vi vara väldigt tacksamma för, för utan en flitig pollinatör som till exempel en humla, som envist och återkommande besöker samma blommor, skulle vi inte ha något sådant fint äpple. Så vill vi ha våra fina äpplen måste vi se till att våra humlor lever och mår bra tills det är dags att pollinera våra äppelträd i slutet av maj. Ett sätt är att plantera sälg, eller tidigt blommande växter som lungört, pärlhyacint, vårljung, vårärt och så vidare.
– Vilken tur att vi ska sätta salix på vår baksida, för att få bort en del av vätan i marken.
– Japp.
– Ännu bättre är att rådjuren inte kommer åt dem.
– Du menar att de inte kommer äta upp sälgen, som de gör med mina vårblommor i rabatten?
– Precis.
– Hm. Jag tror våra rådjur om det mesta. Jag skulle inte bli förvånad om de tog med sig en stege och klättrade upp för att äta upp blomknopparna i sälgen. Men visst. Du har en poäng. Lite svårare blir det för dem.
– Och det är ju mer humlemat på en sälg än en krokus.
– Så sant, så sant.

Med detta sagt lämnade vi Västra Styran med alla dess fåglar, humlor och blommor bakom oss. Våren var otvetydigt kommen. Vi fick vårfåglar och humlor i år också. Till slut.

 

Annons