Gick det inte lite fort nu?

I höstas grävde jag ner ett gäng lökar av scilla, eller rysk blåstjärna, i rabatten nedanför köksfönstret. Tanken var att ha blommor i gång lagom till att humlorna vaknade nästa vår. Det vill säga nu. Dessutom har jag hört att de gärna sprider sig, blåstjärnorna, så det kändes som att det här skulle vara en liten insats med stor utdelning. Passar mig som inte är överdrivet förtjust i att plantera. Gräv ner några lökar, se dem komma upp, se dem sprida sig, få blåstjärnor lite överallt. Topp.

Och jodå, visst kom de upp, blåstjärnorna. Hela gänget. Blommor överallt i rabatten där jag satte ner lökarna.

OCH – i idegranshäcken, 5 meter därifrån, på andra sidan grusgången. Där jag bestämt INTE har grävt ner några lökar.

Antingen har jag en liten rysk inflyttare från någon annan trädgård, eller så sker spridningen väldigt mycket fortare än jag var beredd på. Typ innan själva moderplantorna ens börjat sticka upp.

Sak samma. Humlorna och bina är glada. Och jag också.

Annons