Lupiner – hotet från väst

Det är stort i alla naturvårdssammanhang just nu. Det där med lupiner. Fältbiologerna har utlyst den 6 juni till ”Stora lupinbekämpardagen” eftersom lupinerna har blivit ett problem i Sverige. Lupinen är en invasiv art från Nordamerika som har spritt sig hit och som konkurrerar ut våra egna vackra ängsväxter som prästkrage, blåklocka och tjärblomster. När ängsväxterna försvinner, försvinner också de insekter som är beroende av dem som värd- och födoväxter, och vips så har vi sabbat den biologiska mångfalden totalt.

Så vill vi ju inte ha det. Och jag lider nu av en smula dåligt samvete. Förra året såg jag till att behålla de två lupinplantor som självmant flyttat in i vår ogräsmatta, medan vi gjorde markarbeten. Jag planterade till och med tillbaka dem, efter markarbetena, på bästa solbelysta platsen, med massor av bra jord och näring. Och så blir jag varse att de egentligen är värsta skurkarna i naturen. Ridå, liksom.

Visst kan jag enkelt riva bort dem, bara. Problemet är att de just nu besöks flitigt av mina åkerhumlor. Eftersom lupinen tillhör ärtväxterna är den poppis bland just humlor och bin. Så jag brottas lite med mitt samvete just nu. Hur kan något som är till nytta för humlor vara dåligt, liksom?

Så jag tänker så här – jag tänker lägga mig på nivå 1 i Fältbiologernas lupinbekämpnings-strategi. Det vill säga att plocka blommorna och sedan slänga dem som brännbart istället för i komposten. Då kan jag behålla blommorna så länge de blommar, till humlornas fromma, och sedan begränsa spridningen genom att inte låta dem fröa av sig. Och rycka upp alla små nya plantskott som poppar upp lite överallt omkring.

Så får det bli. Värna om mångfalden. Men även om mina humlor och bin.

Hm. När jag nu läser igenom vad jag skrivit ovan inser jag att det nog ligger något i det som min bloggvän Meggie nämner i sitt inlägg Trubbel i paradiset. Meggie refererar till mig som ”alla insekters skyddsgudinna” – som bland annat stoppar folk från att klippa bort sina maskrosor för att inte bina ska bli utan mat. Ett väldigt smickrande epitet som jag skrattade gott åt. Och jag är så tacksam å alla humlors vägnar för att någon därute tar emot mina små råd och faktiskt försöker leva efter dem.

Och ”skyddsgudinna” – tja. När jag tänker efter är jag nog faktiskt ganska stolt.

Annons
Detta inlägg publicerades i Humlor, Insekter, Växter och märktes , , , , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Lupiner – hotet från väst

  1. Gun Malmqvist skriver:

    Du ska verkligen vara stolt😍😍😍

    Gillad av 1 person

  2. Anki skriver:

    Var stolt över bloggvännens utnämnande till ”Alla insekters skyddsgudinna”! Tror jag skrivit något liknande någon gång 🙂
    Klart du ska låta humlorna ha sina lupiner – det går ju att ha lite koll på dem – ja, på lupinerna alltså 🙂
    Här är fortfarande väldigt dåligt med både humlor andra surrande insekter och det oroar mig …

    Gillad av 1 person

    • Gunilla skriver:

      Tack, Anki, det är jag och det har du också. 🙂 Skrivit något liknande alltså.
      Jag har också förhållandevis ont om humlor, även om det inte är lika illa som hos dig. Det verkar vara ett konstigt år i år. Vi får vänta, utvärdera och se vad som händer. Och försöka att inte oroa oss för mycket.

      Gillad av 1 person

      • Anki skriver:

        Oron gnager … men än är det tidigt och den”riktiga” sommaren har just börjat 🙂

        Gillad av 1 person

        • Gunilla skriver:

          Så tänker jag också….. Igår såg jag den första lilla jordhumlearbetaren. Hon var förmodligen helt nykläckt och virrade runt utan att veta vad hon skulle göra – kraschlandade bland grässtråna istället för att samla pollen. 🙂 Så nog är det säsongsstart alltid. Vi håller tummarna för att det går väl, både för humlorna i allmänhet och den lilla arbetaren.

          Gillad av 1 person

  3. Meggie skriver:

    Haha, I scratch your back, you scratch mine… Tack! 🙂 Även jag skrev ett inlägg om lupiner för några år sedan utan att kanske riktigt inse allvaret då. https://jagharettparadis.wordpress.com/2015/07/02/lupinerna-lever-farligt/
    Har dock på senare tid börjat förstå att jag måste dämpa min kärlek till lupinerna något. Och nu ska jag erkänna något hemskt – det är faktiskt så illa att jag smugit längs skogsvägarna här upp med en spade i handen och grävt upp dessa vackra styggelser och planterat dem på tomten. Men synden straffar sig själv, eller som man sår, får man skörda, det vill säga lupinerna börjar nu växa mig över huvudet och jag kämpar med att försöka begränsa dem genom att gräva upp nya plantor och klippa ner innan de hinner bilda sina frön. Dessvärre sprider de sig också genom rotsystemet. Dock tycker jag de verkar samsas väl med såväl prästkragar, klöver, rölleka, hundkäx och renfana, åtminstone längs mina väg- och dikesrenar.
    PS Är det skillnad på de lupiner man kan köpa som frö och planta i handelsträdgårdarna, om inte hur kan de då få säljas?

    Gillad av 1 person

    • Gunilla skriver:

      Det är ju det bloggvänner är till för – att lyfta fram varandra. 🙂
      Jag gjorde som du, och det har jag flera vänner som gjort – grävt upp ”vilda” lupiner och planterat i den egna trädgården. Och då blir det som det blir, en spridning utan kontroll. Jag läste i ett annat forum om just det du undrar – hur kan man sälja lupiner i handelsträdgårdar? Och svaret är just att dessa lupiner inte sprider sig. De håller sig snällt som en planta på ett ställe. Du och jag borde alltså ha besökt en handelsträdgård istället för en dikesren. Men hur skulle man kunnat veta….

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.