Nästa generation

– Vad tittar du på? sa jag till maken när jag kom upp till honom på verandan efter ännu en vattningsrunda under denna orimligt långa torrperiod.
– Din fågelmatning, svarade han. Det är fullt med fågelungar där.
– Jaså? Ja jag nämnde för mamma tidigare idag att i år är första året som fåglarna häromkring kan mata ungarna med solrosfrön istället för insekter, eftersom jag fortfarande matar. Kanske inte så smart i långa loppet, men nu när det är så torrt är det så ont om mask och annat så jag hade inte hjärta att lägga ner matningen. Eller så är det bara slapphögarna som söker sig dit, som inte orkar leta mat.
– Tror jag inte. Snarare smarta föräldrar som ser till att göra det bästa för sina ungar. Som de där fågelungarna, sa maken och nickade mot matningen där inte mindre än fyra fåglar nu flaxade omkring.
– Mm. Ser du vad det är för art?
– Nä, men jag hämtar din kikare.
– Gulle.
…..
– Talgoxar är det, sa jag efter att ha spanat in ungarna en stund.
– Då fick de många ungar på vingarna i år. Fyra, eller hur många var det?
– Jo fyra. Fast en av dem verkade vara en förälder. Så tre ungar och en förälder.
– Det är väl mer logiskt än tvärtom.
– Vadå?
– Tre föräldrar och en unge, haha.
– Suck. Lustigkurre.
– Fast vänta, nu vet jag. De kanske har en sån där, vad heter det nu, som syrran var en gång… Jo, just det, en au-pair!
– Eller hur, du. Nä, tre ungar var det.
– Okej då. Och det är ju faktiskt kul. Och kul att vi kan hjälpa till. Har du fortfarande frön kvar, förresten?
– Nä, de har tagit slut, och det är inte helt lätt att hitta så här års. Men nu har jag hittat en ny stash.
– Var då? Granngården?
– Nä, de var svindyra. 250 spänn för 5 kg. Ingen sommarrea där inte. Jag hittade faktiskt på Willys. Eldorados solroskärnor, 800 g för 19,50. Halva priset mot Granngården. Kanske inte tänkt som fågelfoder, men vad fan – frön som frön, typ.
– Tja, fåglarna verkar ju nöjda.
– Japp. Som sagt – frön som frön, typ.

Talgoxe, unge. Foto: Wikimedia commons, https://commons.wikimedia.org/wiki/Parus_major