Hemma igen

Sådärja. Hemma igen från vår knappa veckas rundtur i Hälsingland och Dalarna. Det var en trevlig om än väldigt varm tripp, som just på grund av värmen och torkan inte förde med sig så där värst många spännande naturupplevelser.

Men kanske några i alla fall. Jag kan sammanfatta så här:

  1. I Bollnäs och Viksjöfors kan man känna brandröken från de omfattande bränderna ovanför Ljusdal. Trots att det är mer än 10 mil bort. Lite läskigt. Det kraftiga regn- och åskovädret i lördags var behövligt men inte tillräckligt. Och gav mer brandrökslukt i Bollnäs. Men min önskan före resan om regn slog i alla fall in.
  2. Det växer OFANTLIGT mycket ängsvädd i Dalarna. Ofantligt. Jag är grymt avundsjuk. Hemma har jag två stänglar. Hoppas de tar sig och sprider sig. Å andra sidan har jag fler humlor i mina än vad jag såg i Dalarna. Överlag var det väldigt, väldigt ont om humlor på resan. Lite oroande.
  3. Och hallon, hallon, hallon. Överallt fina, frodiga, röda, stora, söta och goda vildhallon. Uppenbarligen ska man ta sig norröver för att få hallon i år. Men blåbären var det inte mycket bevänt med, tyvärr. Små och sura.
  4. Om man hyr en gammal timmerstuga från 1800-talet med enkupigt taktegel några dagar i juli, är chansen stor att man när skymningen faller får sällskap av sina flygande stuggrannar. När solen gick ner fick vi nämligen förmånen att beskåda hur våra två fladdermusgrannar elegant och snabbt som attan manövrerade runt, runt på gårdsplanen i jakt på myggor (de kan sätta i sig 1 000 st på en timme, vilket vi tackar för). Trots att vi stod i vägen, och stundtals obetänksamt flyttade på oss, vilket råkade störa deras radar, flög de aldrig in i oss. Men att känna vingfladdret mot kinden – mäktigt.
    (Maken, den tokstollen, försökte febrilt fotografera. Men det gick ju inte, kameran var ungefär lika snabb som en snigel i jämförelse med dessa racervarelser. Så nu har vi ungefär 40 foton på en mörk stugvägg. Han gillar inte att jag påpekar det.)
  5. Hur man besöker Carl Larsson-gården i Sundborn en solig tisdagseftermiddag när det är 35 grader ute? Svaret är att det gör man inte. Man kliver ur bilen, kippar efter luft, kliver omedelbart in igen, vänder och åker och badar i sjön Toften strax öster om gården istället. Ett bad jag verkligen rekommenderar. Fin sandstrand, djupt och kallt vatten och inte så mycket folk.

Det är hur som helst skönt att vara hemma igen. Och trädgården hade överlevt torkan, tack vare snälla och plikttrogna vänner som vattnat. Och som vanligt mår växterna bättre efter deras tillsyn än vad de gör när jag själv tar hand om dem.

För er som också vill uppleva en gammal Dalagård, och/eller fladdermöss kan jag tipsa om Ryssagården bed and breakfast där vi bodde.

Detta inlägg publicerades i Humlor, Insekter, Växter och märktes , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Hemma igen

  1. Anki skriver:

    Välkomna hem igen! Trots värmen så verkar det som en trevlig resa … och jag förstår att ni valde badet före Sundborn med tanke på vädret! Fladdermöss är trevliga djur och vi hade en hel koloni med dvärgfladdermöss här när vi flyttade hit för 20 år sedan. Tyvärr har de av någon anledning försvunnit under senare år – kanske beroende av att vi under flera år haft torra somrar och både kärret i skogen och den lilla ån är uttorkade, vilket medfört att vi i stort sett helt saknar mygg och att insekterna minskat år från år … jag saknar dem verkligen – ja, inte myggen då, utan fladdermössen 🙂
    Jag gjorde samma upptäckt – ängsvädden är verkligen väldigt talrik i Dalarna … och även i Värmland! … och humlorna är fler här hemma, trots att jag tycker vi har betydligt färre av både humlor, bin och blomflugor än tidigare år.
    Ryssagården ser trevligt ut och där skulle säkert även jag trivas 🙂

    Gillad av 1 person

    • Gunilla skriver:

      Åh så spännande att ni haft egna fladdermöss! Hoppas de kommer tillbaka. De är fridlysta och behöver all hjälp med bostäder de kan få.
      Och ja, visst är det verkligen färre av våra flygande insektsvänner? I år har jag fler stenhumlor eftersom jag fick så mycket vitklöver, men på det stora hela – alldeles för få…
      Du skulle älska Ryssagården! 🙂

      Gillad av 1 person

  2. Eva skriver:

    Välkommen hem! Åh vad härligt det ser ut. Utom brandröken och lukten förstås. Längtar efter svenska hallon, men här finns inga.

    Gillad av 1 person

  3. Gun Malmqvist skriver:

    Välkomna hem, skönt att ni är hemma igen😍

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.