”Varför står vi i den här djungeln?”

Kommer ni ihåg den där reklamfilmen från ganska många år sen, om OLW Naturchips? Det var en rätt kul reklamfilm med en bonde och en reklamkonsult där konsulten missuppfattat vad själva chipsen gjordes av – potatisknölarna, inte blasten. Odödliga citat som ”De här bladen friterar vi” och ”Varför står vi i den här djungeln?” fastnade i minnet hos många av oss. Om ni vill friska upp minnet kan ni se den 41 sekunder långa reklamfilmen via den här länken till Youtube.

Att jag tar upp detta beror på att jag just nu känner mig lite som den där chipskonsulten. Varför står jag i den här djungeln?

För det är vad det verkar bli av min potatis. En fin grön djungel och inget mer.

Jag satte ner mina groddade sättknölar i sina hinkar i början av maj, enligt konstens alla regler. Har fyllt på med jord och kogödsel efterhand som bladen växt. Vattnat. Allt har funkat fint. Bladen har blivit höga och gröna och fina. Enligt instruktionen på påsen kan man ”räkna med skörd efter 8-16 veckor beroende på odlingsförhållanden”.

Nu har det gått 11 veckor. Och potatisfanskapen har inte ens börjat blomma än.

Eller jo, en blomma, som blomstrade och vissnade, i början av juli, har jag sett. Inget mer i blomväg. Det enda andra som hänt är att vissa av stänglarna börjat vika sig och en del blad gulnat. Vilket ju kan bero på värmen. Eller så betyder det att de är klara. Jag är osäker. Jag har ingen vidare koll på potatisodling. Det är första gången. Särskilt dålig koll har jag när plantorna inte följer manus, det vill säga växa, blomma, vissna, färdig. Det tycks inte hända här.

Vi prövade faktiskt, där i mitten av juli. Vi drog upp plantan där den enda blomman blommat och vissnat. Och det var en sorglig syn. En normalstor potatis och typ fem knappnålshuvuden. Kändes inte som om den plantan var riktigt skördemogen.

Fast nu har det ju gått några veckor till. Idag började vi så smått diskutera om vi trots allt skulle chansa. Kanske. Dra upp en planta till. Med flest gula blad. Till middagen. Vågar vi?

Vi vågade inte.

Kanske en annan dag. Kanske händer något mer. Kanske börjar den blomma. Kanske börjar den vissna mer. Då slår vi till.