Så här kan det gå när man har för bråttom med vattenkannan.
Det kom en liten åkerhumla i vägen.
En flitig liten arbetare som samlade mat i min honungsfacelia. Som jag inte hann se. Där jag kom med stora vattenkannan och vattnade högt från ovan för att få så stor spridning som möjligt. Splash! så var humlan alldeles nerdränkt. Hon föll till marken där hon började kravla omkring, helt förvirrad. Hur kunde det komma en sån regnskur från ingenstans, typ?
Jag kände mig förstås förfärlig. Så klantigt.
En våt humla kan förstås inte flyga. Så jag måste lösa problemet. Fångade upp henne på fingret för att få upp henne i luften så hon skulle torka fortare. Där kravlade hon omkring medan hon surrade med vingarna för att få upp lite värme och på så sätt torka. Jag bidrog med att agera hårtork och blåsa försiktigt. (Väldigt försiktigt. Det krävs inte mycket för att blåsa en våt humla av ett finger, upptäckte jag.)
Så höll vi på, med vårt samarbete. Humlan kravlade energiskt omkring, surrande, och jag blåste och balanserade och skämdes. Och maken bistod med att skratta åt hela spektaklet.
Efter en förvånansvärt kort stund hade pälsen faktiskt torkat. Humlan surrade till en sista gång, så lättade hon från mitt finger och flög iväg. Pust! Hon hade klarat sig! Jag behövde inte ha en dränkt humla på mitt samvete!
Men jag noterade att hon inte återvände till honungsfacelian. Antar att hon inte litade på närområdet längre. Hon flög faktiskt över till granntomten och grannens ogrästistlar istället för mina planterade humleblommor. Hm. Inte mer än vad jag förtjänar, antar jag.
Numera håller jag vattenkannan lägre när jag vattnar. Och kontrollerar noga för besökare först.
Amatörbiologen 
Haha … känner igen sceneriet … vattnar av misstag humla, som får torka först på handen, men sedan på en blomma 🙂
GillaGillad av 1 person
Exakt. 🙂
GillaGilla
Jag är så glad att du finns där för våra livsnödvändiga humlor och bin. Mest har jag njutit av humlornas vänliga surrande i rosenbusken om somrarna, i övrigt har jag inte skänkt dem så många tankar tidigare. Däremot svurit högt när jag någon gång råkat bli biten av en. Mitt fel, men jäklar vad ont det gjorde, värre än ett getingstick. Jag har verkligen lärt mig mycket genom din blogg och är så tacksam att du och Maken (min alltså) har öppnat mina ögon lite för den här världen. Nu börjar jag alltid med att titta på deras rumpor. :-
GillaGillad av 1 person
Åh vilket beröm! 🙂 Tack så hemskt mycket! Kul att jag kan bidra till att öka andras intresse för denna trevliga rundlagda lilla insekt!
Och helt rätt, börja med att titta på rumporna. Då är halva artbestämningen avklarad. Nästan. 🙂
Japp, humlor sticks värre än getingar. Jag prövade själv för några veckor sen. Det gör jag inte om.
Jag är grymt imponerad av de kunskaper din Make besitter – de överstiger vida mina vad gäller alla typer av insekter. Så jag lär mig massor jag också.
Och din blogg läser jag alltid med största nöje och ett leende på läpparna. 🙂
GillaGillad av 1 person