Steglitsglädje

Om ni har hängt med min blogg ett tag har ni säkerligen stött på min fascination för steglitser – dessa små, färgglada fåglar. Jag har skrivit om dem vid ett flertal tillfällen, om mina ansträngningar att överhuvudtaget försöka få syn på en samt glädjen när jag någon enstaka gång lyckats.

Steglits
Foto: Christian Ljunggren
http://www.svartfoton.se/steglits.html

Första gången jag såg en var i juni 2014, vilket ni kan läsa om på sidan Veckans fågel jun-jul 2014 i noteringen från 13 juni 2014. Den dagen var glädjen stor. Och i juni förra året såg jag dem ganska nära hemmavid, längs gångvägen på väg till tåget. Ännu större glädje. Steglitser på ett stenkasts avstånd hemifrån!

Jag vet inte vad det är med steglitser som fascinerar mig så. Kanske för att de gäckade mig så länge i mina tidiga fågelskådarår. Eller för att de har en sån lustig färgsättning – det ser ut som om de doppat huvudena i rödfärg medan resten av kroppen går i brunt, med inslag av vitt och svart. Och sen lite gula färgstänk på vingarna. Som om de blivit målade av någon slarvig treåring som inte hade koll på linjerna, typ. De påminner på sätt och vis om burfåglar, i stil med kanariefåglar. De för tankarna till något exotiskt.

Men de är ju inte exotiska. Eller ens särskilt sällsynta. Visst finns de här. I allra högsta grad. Och nu har de – hurra! – äntligen siktats i min trädgård! Vid min fågelmatning!

Det krävdes att jag började mata sommartid för att de skulle dyka upp, de rackarna. För i år har vi matat även över sommaren, med tanke på torkan och värmen eftersom det har varit svårt för fåglarna att hitta mat.

Och det var ju tur. För plötsligt, en dag i juli, satt de bara där vid matningen. Steglitsparet. Coola. Avståndstagande. Tysta. Smaskandes skalade solrosfrön som de malde ner till oigenkännlighet. Efter några dagar var det rentav en liten hög av solrosfröflis under matningen.

Åh så glada vi var! Vi hade äntligen, äntligen fått steglitser i matningen!

Och medan jag funderade över hur vi skulle bära oss åt för att locka dem att stanna ända till januari så jag kan räkna in dem vid Vinterfåglar inpå knuten (förutsatt att de är stannfåglar, men det tror jag de är) dök nästa par upp! Nu hade vi fyra steglitser! Hurra! Det här blev ju bättre och bättre.

Nu har vi kommit en bit in i augusti. Jag kan meddela att antalet steglitser ökat i takt med antalet passerade sommardagar. Nu har vi en invasion.

För de där båda paren tipsade ytterligare ett par, varpå vi hade 6 steglitser. Sen försvann de ett tag. Innan alla dök upp igen med samtliga ätteläggar. Det hade tydligen varit en lyckad steglitshäckning i år (jag känner mig delvis delaktig till detta i och med utfodrandet). Varje par hade minst fyra ungar på vingarna. Räkna själva så får ni en uppfattning om antalet fåglar.

Det var steglitser överallt. Det ÄR steglitser överallt. Vi är invaderade. Det flaxas och kvittras och pips dagarna i ända runt fågelmatningen. Föräldrar och ungar turas om att knuffa bort varandra från frörören och det är ett liv utan like. Knappt att ekorren och de övriga fåglarna får plats. Och vi gläds, fotar och fyller på frön allteftersom de tar slut.

Från inte en enda steglits till total dominans på några veckor.

Tänk så glad man kan bli av en fågelinvasion.

Detta inlägg publicerades i Fåglar och märktes , , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Steglitsglädje

  1. Anki skriver:

    Underbart! Så kul att de invaderat just hos er … så klart de haft nytta av matningen och alltså är det din förtjänst att de blivit så många 🙂
    Härligt foto på dem där vid solrosfröna!

    Gillad av 1 person

  2. Meggie skriver:

    Visst är de vackra, de färgglada steglitserna, gör en på gott humör! Än har inga dykt upp på vår matning, nu när den äntligen har kommit igång efter att stadskattfröken rest hem. 🙂
    Det sägs att det var färgskvättarna som blev över, sedan gud färglagt alla övriga fåglar, som han till slut slängde över steglitserna. Tyvärr har jag ingen kontakt med han/hon/hen där uppe, så jag kan inte fråga om det stämmer. Ett vinnande koncept dock, med tanke på en del andra konstnärer som lyckats väl i livet med samma metod. 🙂

    Gillad av 1 person

    • Gunilla skriver:

      Just det, det där känner jag igen – färgskvättarna som blev över!
      Synd som du säger att vi inte kan kontrollera. Men onekligen ett lyckat resultat. Flitigt använd metod av yngre förmågor (läs småbarn med vattenfärger) såväl som erkända konstnärer – ibland går det inte att se skillnad….
      Då hoppas jag på att era fåglar återvänder inom kort när den fyrbenta faran har försvunnit. 🙂

      Gillad av 1 person

  3. Gun Malmqvist skriver:

    Vad underbart! Det är er matning , ni har varit ”ihärdiga ”. Apropå färgsättningen sägs det att när Gud skapade fåglarna och den färg som blev över fick steglitsen, därav fälrgblandningen.🌬🍁🕊

    Gillad av 1 person

  4. Eva skriver:

    Steglitsar har jag bara sett ett par gånger. De är verkligen trevliga i sitt sätt och med sin färgprydnad. Skickligt att få dem till sig som du lyckats med.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.