Dialoger om Gunnar

Katten Gunnar fortsätter vara en del av vårt liv. Här följer några av mina och makens dialoger den senaste tiden, olika dagar, rörande denna envisa fyrbente granne.

M = maken
J = jag

M: Din dejt är här nu…
J: Men så trevligt. Och oväntat. Inte. Välkommen, Gunnar. Vad önskas ikväll, tonfisk- eller lammsmak?

M: Hörru! Du har herrbesök igen.
J: Redan? Men han var ju här för två timmar sen och fick frukost! Får han inte nog?
M: Inte av Pussi-påsar tydligen, nej…

M: Köpte du någon kloklippare?
J: Japp, 94 spänn på Coop.
M: Oj, det var dyrt.
J: Ja. Men nu slipper våra mattor, möbler och lår bli perforerade.

M: Jag har tänkt på en sak…..
J: Vadå?
M: Du kanske skulle köpa hem en påse kattsand. Utifall att liksom. Vi har ju kvar den gamla sandlådan efter My i garaget.
J: Nähä du! Här ska INTE köpas hem någon kattsand! Det är fan den sista utposten innan han flyttar in för gott! Och flytta in får han INTE göra! Jag tänker INTE bli kattansvarig igen. Och du är ju allergisk, har du glömt det?!
M: Det var många ”inte”. Och nä, det har jag inte glömt. Men vänta du bara tills vintern kommer, då kommer du inte ha hjärta att köra ut honom i snön för att kissa.
J: Jag tänker att han inte alls ska komma hit i vinter utan hålla sig hemma då.
M: Tror du ja….

J: Men vad i hela friden – varför sitter du på kökspallen framför datorn? Det måste ju vara fruktansvärt obekvämt?
M: Min stol är upptagen.
J: Jaha. Hej Gunnar.
M: Jag hade inte hjärta att köra bort honom. Han sover ju så gott.
J: Vekling.
M: Japp.

M: Ingen Gunnar tillbaka ännu….
J: Va? Men nu är det ju nästan två timmar sen han försvann på revirrundan. Vår fredagsmyskille. Vart har han tagit vägen?
M: Han kanske ligger hos grannen Ingel och sover.
J: Ja, hoppas det! Han behöver lite kattsällskap.

M: Jag ska nog ge honom en påse till när jag släpper ut honom för kvällen.
J: En till?! Men han har ju redan fått tre måltider idag! Och nu är klockan 22.30. Han kan orimligen behöva mer mat idag!
M: Så han klarar sig över natten, tänkte jag.
J: Du menar tills vi hittar honom här imorgon bitti, tiggandes frukost? Om några timmar, typ?
M: Japp.
J: Du har inte tänkt på att det kanske inte är du som ska avgöra hans fodermängd? Det kanske vi ska överlåta åt hans riktiga husse?
M: Han ligger i min stol. Jag tar mig den rätten. Utekatter måste ha lite hull. Han är alldeles för mager.
J: Inte så länge till, misstänker jag….

M: God måndagsmorgon!
J: Nämen god morgon, den andre mannen i mitt liv.
M: Den andre….? Jaha. Gunnar är den förste.
J: Ja, idag i alla fall. Han satt här utanför altandörren redan kl 06.40 i morse och ville ha frukost. Vilket han fick, slubbade i sig och sedan begärde att få gå ut genom entrédörren. Tjoff så var han borta igen.
M: Det gick fort.
J: Ja. Jag känner mig rentav en smula utnyttjad.
M: Andra kanske skulle ha uttryckt det som ”en smula behövda” istället?
J: Jaja, så klart det också. Men jag tycker han kunde ha bjudit på lite kelande åtminstone innan han drog.

Detta inlägg publicerades i Katter och märktes , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Dialoger om Gunnar

  1. Meggie skriver:

    Åååh, han är ju söt som socker den där Gunnar, men söta killar brukar kunna betyda trubbel. Ni får passa er, snart kommer han att ta över era sängar, och helst den del där den mjuka kudden ligger, då duger inte någon liten pall eller stol längre. ❤

    Gillad av 1 person

  2. Eva skriver:

    Men så söt han är. Alltså jag gillar inte katter. Vi har alldeles för många som stryker omkring och tar småfåglar. Men Gunnar verkar oemotståndlig. Hur ska detta sluta?

    Gillad av 1 person

  3. Gun Malmqvist skriver:

    Jag både hör och ser er, tänk vad katter kan styra och ställa😻😻

    Gillad av 1 person

  4. Anki skriver:

    Haha … här sitter jag och läser högt för Lasse och vi skrattar igenkännande 🙂 Katter är sådana – de stjäl ens hjärta och de bestämmer själva vem de vill vara hos 🙂 Här tassas det på tå och dammsugning är inte att tänka på om Sixten sover … 🙂

    Gillad av 1 person

    • Gunilla skriver:

      Japp, som kattägare känner man igen sig. Vi hade katt många år innan maken blev allergisk. Det är ju därför det känns så naturligt. 🙂
      Häromdagen försökte jag faktiskt dammsuga. Jag fick onda ögat av Gunnar. Så långt har det alltså gått.

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.