En efterlängtad mesig upplevelse

Jag stod i godan ro och väntade på pendeltåget, en smula frusen denna kalla novem-bermorgon i likhet med övriga pendeltågsresenärer. Lät blicken förstrött glida över träden på andra sidan järnvägsspåret och Rudansjön bortom den. Ingen is på sjön än. Några enstaka änder i sjön, några få kvarvarande löv på björken strax till höger. Höstigt, vintrigt, stilla.

Så drogs min blick ännu lite längre till höger. Det var något som rörde sig i en av de små busktallarna. Ett litet fågelhuvud. Så försvann det. Ett annat dök upp, på ett annat ställe. Två fåglar. Och så en tredje. Ljusa huvuden, med mörka inslag på bröstet, eller om det var ryggen. Svårt att se. Det var säkert talgoxar ändå, tänkte jag, det brukar det vara. Jag vände blicken framåt mot det stilla vattnet ungefär samtidigt som de tre fåglarna lättade från busken och flög iväg, mot nya äventyr.

Jag fortsatte kontemplera över sjön ytterligare några sekunder innan jag insåg att de små ljushuvade fåglarna kommit närmare. De hade slagit sig ner i en kal liten björk precis mittemot där jag stod, på andra sidan järnvägsspåret och stängslet. Och nu var de inte bara tre. Det var en hel liten flock. Åtta små fåglar räknade jag till.

Men…. Plötsligt rätade jag på mig och blev helt klarvaken. Trodde inte riktigt på vad jag såg. Tittade till en extra gång. Och mina ögon ljög inte. Det där var ju inte några talgoxar, inte! Det var ju såna där små vita dunbollar som alltid far omkring i flock, snabba som små vesslor, som jag velat se så länge men som jag aldrig trodde jag skulle få se hemmavid.

Visst var det stjärtmesar! Det var faktiskt stjärtmesar!

Stjärtmesar, mitt framför ögonen på mig, denna fredagsmorgon i november, medan jag väntade på tåget, av alla ställen! Det var ju för bra för att vara sant! Hurra!

Jag fumlade upp min mobil, väl medveten om att chansen för ett bra foto var minimal, men jag var ändå tvungen att få något slags bildbevis. Av med vanten, släpp kassen, slå på kameran och så –

I samma ögonblick hördes det glada tutandet från 08.03-tåget när det kom runt kröken, på väg in mot perrongen. Nu var det bråttom. Jag hade bara några sekunder på mig att få till mitt bildbevis innan tåget skulle dundra fram mellan mig och mitt motiv. Det påminde lite om den där gången med duvorna på Gullmarsplan.

Men nu, till skillnad från då, hann jag med. Klick!

Och så dundrade tåget in och skrämde stjärtmesarna all världens väg.

Men bildbevis är säkrat. Stjärtmesar vid pendeltåg dokumenterade. Om än lite små och suddiga. Ha!

Så här ser stjärtmesen ut när den fotograferas av duktigare fotografer under bättre förhållanden.

Stjärtmes
Foto: Nigel Blake
http://orientalbirdimages.org/

Enormt vackra, gulliga, duniga, söta fåglar. Påminner om små bomullstussar som fladdrar runt i träden.

Nu hoppas jag att den här lilla flocken fladdrar vidare ungefär två kilometer norrut. Där finns en fin och välfylld fågelmatning som bara väntar på stjärtmesbesök. Jag underhåller den dagligen.

Det känns inte helt omöjligt att de hittar dit.