Dialog om nya besökare vid fågelmatning

– Ja, just ja, det glömde jag säga – vi fick nya besökare vid fågelmatningen på baksidan idag! sa jag glatt till maken igår kväll.
– Jaså? svarade han halvintresserat (vilket förstås gick mig förbi).
– Ja! Ett helt gäng var det, åtta stycken vid ett tillfälle minst. Små grå, strimmiga tättingar som jag aldrig sett förut. Vissa lite röda i ansiktet och lätt rosa på bröstet. Det tog ett tag innan jag kom på vad det kunde vara.
– Vad var det då?
– Gråsiskor! sa jag glädjestrålande.
– Gråsiskor?
– Ja! Det har vi aldrig haft förut. De började dyka upp i mängder vid förra årets Vinterfåglar inpå knuten, och nu har de hittat hem till oss!
– Men var det inte dem du talade om förut? Som var nya vid matningen?
– Va? Vilka då? Steglitser menar du? (de enda jag kom på som var relativt nya hos oss och röda i ansiktet.)
– Nä, de där andra du pratade om.
– Va? Vilka då? upprepade jag igen, föga intelligent.
– Ja, som hade någon tofs eller vad du sa.
– Jaså tofsmesarna! Ja, de är fortfarande här. Men det var inte dem jag menade. Dem har jag ju berättat om.
– Är inte de nya då?
– Jo så klart!  Och det är ju askul att vi har tofsmesar igen som kommer regelbundet. Men nu har vi gråsiskor också! Två nya arter på nästan lika många dagar! Det är väl fantastiskt?
– Jaja, visst, så klart. Bara du är nöjd så.
– Du måste ta några foton sen med din nya kamera. Min mobil räckte inte riktigt till för bildbevis.
– Ja, det är klart jag ska. Men vad sa koltrastarna förresten? De har ju som lagt beslag på den där nya matningen.
– Jo, de gjorde sitt bästa för att jaga bort nykomlingarna. Men de var lite för många. Den där ilskna koltrasthonan som vill ha monopol på matningen får börja se sig besegrad, tror jag. Nu är det ju dessutom 8-10 koltrastar för henne att hålla borta också. Och några talgoxar.
– Och maten lär ju räcka till alla.
– Javisst. Inklusive rådjuren.
– Ja. Det var tur att vi fick upp den nya matningsställningen.
– Ja, den gamla stod inte riktigt pall sen stödbenet rostade och ramlade av för ett par veckor sen. Det blev för enkelt för rådjuren att knuffa omkull den hela tiden. Vi hade ju fågelmat över halva gräsmattan.
– Tja. Det blev ju enklare för alla att äta.
– Jo. Det är ju sant, förstås.

Så är det. Gråsiskor och tofsmesar. Och en rund gul katt vid namn Gunnar som försöker jaga koltrastar. Inte en lugn stund vid fågelmatningen. Så kul!

Tofsmes
Foto: Edward Johnes
http://edwardjohnesphotography.com/

Gråsiska
Foto: Jari Peltomäki
http://www.luontoportti.com

Steglits
Foto: Christian Ljunggren
http://www.svartfoton.se/steglits.html

Annons