Ingen strömstare men en stenknäck – och ett benbrott

Hej vänner. Ursäkta bloggtystnaden den senaste tiden. Jag har varit en smula immobiliserad sedan en vecka, kan man säga. Jag förklarar varför nedan.

Efter Roffes fina inlägg om strömstaren vid Tyresö slott beslöt jag mig för att göra ett försök jag också att få se en strömstare. Så söndagen den 17 februari tog jag bilen ut till Tyresö slott och traskade runt i den isiga snön längs Follbrinksströmmen.

Någon strömstare såg jag tyvärr inte, den här gången heller. Inte någon skäggmes i vassarna heller. Men längre bort vid fågelmatningen som sköts av ett pensionärspar, helt privat, visade två fina stenknäckar upp sig i solen mot den blå himlen. Ha! Åtminstone en art jag inte sett förut!

Halkade vidare på de isiga stigarna ner mot Notholmens gästbryggor där jag njöt av matsäck och vacker vårvinterutsikt.

På väg tillbaka till bilen beslöt jag mig för att göra ytterligare ett försök att se strömstaren och valde den isiga vägen längs ån. Det visade sig vara ett ödesdigert beslut.

På en sekund hände det. Svisch så gled högerfoten undan. Och i mina försök att återfå balansen fastnade högerfoten på något sätt under mig i en isig grop så jag föll rätt över den. Knäck så gick benet av på två ställen. Och där låg jag.

Det gick rätt fort att inse att något var brutet eftersom foten vobblade omkring utan kontroll. Hm. Jag ropade på hjälp förstås. Men trots att det rörde sig rätt mycket folk i området kom ingen till undsättning. Det var en smula märkligt.

Som tur var hade min mobiltelefon hållit i fallet och jag ringde helt sonika 112. En snäll operatör lyckades lokalisera mig och skickade en ambulans. Men terrängen var lite för oländig så ambulansen fick ta hjälp av brandkåren och en fyrhjuling med släpvagn. Vid det här laget var jag en smula borta eftersom ambulanspersonalen börjat droga ner mig inför den smärtsamma transporten.

Ca 1,5 timme efter vurpan lastades jag in i ambulansen för vidare färd mot SÖS. Akuten var full av människor som i likhet med mig oförsiktigt halkat omkring i den vackra vinterdagen. Jag hade tur och fick komma upp på vårdavdelning efter bara några timmar (visserligen en gynavdelning pga platsbrist men jag klagade inte). Operationen dröjde några dagar på grund av den stora mängden olycksfall av olika akut karaktär (jag var inte mest akut) men i torsdags var det äntligen min tur. Sen gick det snabbt att komma på benen, börja kryckträna och i går lördag fick jag komma hem.

En stor eloge till den fantastiska personalen på SÖS som alltid var glada, trevliga och professionella trots ont om tid och resurser och inte alltid alltför trevliga arbetsuppgifter (jag är mycket glad att jag tillhörde kategorin som kunde sköta mina badrumsbesök på egen hand).

Nu sitter jag här med en spik i foten, som Tage Danielsson sa. Närmare bestämt en märgspik genom hela smalbenet. Det gör att jag slapp gips. Och att det blir svårt att bryta benet igen. Alltid något.

Så. Skönt att vara hemma. När jag är piggare och mindre drogad ska jag försöka blogga mer igen. Jag förväntar mig att uppleva alla möjliga fina vårtecken hemifrån den närmaste tiden. Så värst mycket längre bort än tomten lär jag inte ta mig på ett tag.

Gunnar är för övrigt mycket nöjd med att jag är stationär och horisontalliggande ett tag.

Detta inlägg publicerades i Allmänt, Fåglar och märktes , , , , , , . Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till Ingen strömstare men en stenknäck – och ett benbrott

  1. Roffe skriver:

    Oj, oj Aj, aj så tråkigt att läsa, borde ha varnat dig för den förrädiska is-stigen, jag hade dubbar när jag gick där vilket jag borde ha skrivit om. Hoppas du snart kommer igång nu när våren närmar sig, förstår att Gunnar gillar läget. Krya på dig.

    Gillad av 1 person

  2. Neej stackars dig, men det var skönt att du slapp gips, det tar så mycket längre tid att läka då. Nej nu får du hålla dig i trädgården tills all is är borta. Jag förstår att Gunnar är glad åt att ha dig hemma.
    Kram och krya på dig.

    Gillad av 1 person

  3. Meggie skriver:

    Oj då, två brott! Låter tryggt att du åtminstone inte kan bryta samma ben igen och skönt att du slapp gipset. Blir väl taxi till jobbet sen när du är redo för det?! 🙂
    Sköt om dig!

    Gillad av 1 person

    • Gunilla skriver:

      Ja varför nöja sig med ett när man ändå håller på liksom! 😀
      Strålbensbrott åtgärdar man tydligen inte, så det spelade ändå ingen roll.
      Japp, det får nog bli färdtjänst. För långt till kollektivtrafiken. Men först njuter jag av vårvintern hemma tills morfindimmorna lättat. Drömde nyss att en fiskmås bajsade sjögräs på min cykel. Fråga inte.

      Gilla

      • Meggie skriver:

        Jag fattade det som att du fått två brott underbenet, inte att du också brutit handleden. Märkligt att man inte gipsar sånt nu för tiden.
        Haha, morfindimmorna kan ställa till det, men avvakta tills dom lättat innan du sätter igång med rehabträningen! 🙂

        Gillad av 1 person

        • Gunilla skriver:

          Handlederna klarade sig, tydligen heter det strålben även i underbenet. Så två brott i benet stämmer. Men ja, det gipsas inte och ärligt känner jag inte av strålbensbrottet så mycket. Nu är det mest skruvarna som känns. 🙂
          Rehabträningen är blygsam och utföres liggande än så länge – och 3 veckor till. 😀

          Gilla

  4. Anna skriver:

    Stackars dig, Gunilla, vilken himlens otur! Men jag skrattade högt när jag läste din beskrivning av hur eländet gick till och efteråt – du skriver fantastiskt medryckande. Och Gunnar är ju glad. Tips, du har en framtid som en av Sveriges bästa krönikörer!

    Gillad av 1 person

  5. Elldn skriver:

    Stackars dig. Vilken otur! Ta hand om dig o
    en riktigt stor krya på dig kram.

    Gillad av 1 person

  6. Anki skriver:

    AJ … vilken attans otur! Skönt ändå att du slapp gipset … hoppas du inte har så ont!
    Ta det lugnt nu och var lite social med Gunnar … han är nog ganska nöjd med situationen.
    Krya på dig!
    Kram

    Gillad av 1 person

    • Gunilla skriver:

      Tack Anki! 🙂 Starka tabletter löser det mesta men man blir lite förvirrad. Läs mitt svar till Meggie ovan.
      Gunnar är nöjd med sällskapet men inte den långsamma servicen. 😀 Det tar tid att förflytta sig med kryckor.

      Gillad av 1 person

  7. Eva skriver:

    Så tråkigt att läsa Gunilla. Fy vad ont du måste ha haft innan du fick smärtlindring. Vilken kalabalik med ambulans och brandkår. Inte roligt att behöva vänta så länge på operation. Hoppas chocken lagt sig vid det här laget och att du hämtat dig någorlunda. Strömstaren får du drömma om.
    Ett varmt och innerligt KRYA PÅ DIG!

    Gillad av 1 person

    • Gunilla skriver:

      Hej Eva och tack! Ja det var inte jättekul. Men en intressant upplevelse och jag lärde känna nya människor och har nu betydligt större respekt för halka. Strax efter mig kom en 80-årig dam in på vårdsalen som halkat på grus och brutit höften. Inte bara is som ställer till det.
      Synd att jag inte minns fyrhjulingstransporten, den måste ha varit spektakulär….
      Jag är vid gott mod och väljer att vara positiv. Dessutom slipper jag sitta vid ett skrivbord på jobbet hela dagarna en tid. 🙂
      Just nu verkar jag drömma om konstiga fåglar, se mitt svar till Meggie ovan, men jag hoppas strömstaren dyker upp.
      Kram! 🙂

      Gillad av 1 person

  8. Pingback: En skruv lös | Amatörbiologen

  9. Pingback: Det blev en påsk vid Tåkern | Amatörbiologen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.